Hej igen därute, från och med idag bloggar jag ifrån Sundsvall igen efter 15 veckor i Vännäs. Detta är alltså sista inlägget i blivande bussförar-serien. Och dagen till ära blir det en sammanfattning av mina intryck och upplevelser av det som varit. Det började redan 11 juni i år med en intro-vecka, en vecka då vi kursdeltagare fick lära käna varandra bättre. Det som jag kommer ihåg allra bäst var när vår lärare Anna tog med oss till grannkommunen Bjurholm, som sägs vara Sveriges minsta kommun sett utifrån antalet invånare. I Bjurholm fanns älgfarmen, som givetvis besöktes. Under första veckan fick vi också titta närmare på bussen, som var vår vän under tiden kursen varade.

Dom första trevande stegen

Kursen satte igång på riktigt den 20 augusti, allt började den där dagen för 14 veckor sedan redan kl 4.00 med tidiga morgontåget, och sedan har det fortsatt. Första körlektionen intogs redan dag två med endast 400 meters körning, men det var ändå nåt speciellt, för första gången i mitt liv hade jag kört en buss på rikigt. Efter ett antal lektioner på en ensam parkeringplats i Vännäs så var det dags så för den riktiga trafiken. Gjorde såklart en del fel i början men med hjälp av misstagen och några kloka råd från våra intruktörer Anna, "Ulfen" och Niklas så lärde jag mig sakta men säkert och körningen blev ännu roligare när det var dags att köra i Umeås trafikliv och inte minst i tvära svängar och små och stora rondeller.

Framgångarna och bakslagen

Framgångarna under kursens gång var många, en stor del av proven klarades på första försöken, förrutom att vid ett tillfälle vara precis på gränsen eller "stolpe in" som "Ulfen" sade. Alla proven som jag gjorde behövdes bara två göras om. Det första bagslaget dök redan upp vid andra provet och sista vid första delen av YKB-provet. Men som alltid ges en andra chans vilket jag tog och efter andra försöket per prov lyckades jag behålla tempot och gå vidare.

Ute i trafiken blev det betydligt bättre efter lite ansträngningar, och sen blev rondellkörning i Umeå ett rent nöje. Under körningens och tidens gång har jag gått ifrån välta och omkullkörda koner till fina och perfekta rondellkörningar i Umeå.

Klassen

Vi var totalt 10 stycken inräknat med mig, och man kan säga att vi var en mångkulturell skara människor som hade sökt oss dit. 8 av oss 10 var födda i ett annat land än Sverige och åldern spretade mycket. Två av oss var 50+ och en stor del befann sig i åldrarna 25-30 år och jag med mina 21 år var yngst. Med tanke på att vi hade en man och en kvinna runt 50, skojade vi att dessa fick bli "klassmamma" och "klasspappa", Amalia och Anders (om Amalia kan ni läsa om i föregående inlägg). 

Men en sak hade alla gemensamt, alla har varit så snälla så. 

Boendet

Under den senaste 14 veckorna var jag inkvarterad i Missionsgården Fridhem, en form av vandrarhem. Nästan alla på kursen var inkvarterade där förutom ett par stycken som bodde på annat håll. Fridhem funkade men nog hade stället sett bättre dagar för som det såg ut behövdes lite uppfräschning invändigt, inte minst den gemensamma duschen som kändes både sliten och lite omodern. Och ska jag vara helt ärlig satte jag inte min fot i det duschrummet så ofta, högst 2-3 gånger på 5 dagar, så tyckte jag att det var. Men efter lite jämförelse med det boende som Liljaskolan erbjöd gymnasieeleverna, så kan man inte klaga. För på Fridhem fanns det gott om köksutrustning, något som inte övriga boende på samma ställe hade. Jag lyckades få till en riktigt skön säng att sova i första gången jag landade där, och med låg temperatur i rummet så sov man riktigt gott, om inte grannen på andra sidan väggen väsnades.

Liljaskolan kom med i ett nyhetsreportage från SVT om hur det ser ut på elevhemmet i Vännäs och lärare skrev ett brev om dessa ovärdiga förhållandena till dom ansvariga i kommunen. Min kompis Isa blev det ena intervjuoffret.

Ja det här var bara en del som jag har fått uppleva under min vistelse i Vännäs, nu återgår livet till det normala och faktiskt åt rätt håll, för i fredags förmiddag ringde åter min kontakt hos bussbolaget Keolis. Och nu var beskedet ett annat. För på måndag är det nämligen så att jag ska inställa mig kl 9.00 på bussgaraget på Gärde i Sundsvall, för då börjar internutbildningen och det kommer så småningom att leda till jobb som busschaufför. Mer om hur det går återkommer jag till, nämast i nästa inlägg som kommer redan på måndag.

Nu avslutar jag i alla fall denna blivande bussförarblogg-serie här på RIMusic.bloggplatsen.se, och låter allt få skjunka in. Jag vill tacka all personal på Liljaskolan som ställt upp med både det praktiska och teoretiska och inte minst att nå målet med utbildningen. Tack även till er som har följt med under skrivandets gång.

Vi ses!