Som många kanske sett på facebook eller hört lösa rykten kan jag nu bekräfta att från och med 1 oktober påbörjar jag en tjänst i Njurunda, söder om Sundsvall på heltid. Efter två år som timanställd hos både Keolis-Busslink och Nobina i Sundsvalls tätort, Timrå, Matfors och Njurunda så har min kamp om en fast tjänst på någon av Nobinas trafikområden gett resultat, och från och med 1 oktober kommer Buss-Robban att inte längre synas i varken stadstrafiken eller i Matfors, om man inte blir utlånad om det skulle saknas personal på någon utav ställena vill säga, utan jag kommer att jobba heltid i Njurunda, som innebär körningar på landsbyggden. 

17 september blev en viktig dag då alla bitar föll på plats, det var då jag fick det mycket trevliga samtalet från våran personalplanerare. Jag blev frågad om jag ville jobba med att köra buss på heltid i Njurundas trafikområde söder om stan. 

Jag vill så här i efterhand rikta ett stort tack till Nobina för visat förtroende, och inte minst vill jag tacka mina kollegor i Njurunda som stöttat och hjälp till med praktiska saker, allt ifrån rutiner till värdefulla tips och råd, och naturligtvis kommer jag att vara lyhörd och öppen för synpunkter och konstruktiv kritik från mina kollegor i fortsättningen också, men också tacka kunderna, för utan er skulle jag inte kunnat bli bättre.

Jag kommer också göra det jag kan för att få folk att trivas ombord till/från och inom Njurunda. Med glatt och trevligt bemötande, god serviceanda och ett stort engagemang och intresse hoppas jag att jag får ett fortsatt förtroende hos mina kollegor och inte minst från våra kunder som åkt med mig tidigare, att fortsätta åka med bussarna i och till/från Njurunda och fortsätta få en trivsam resa.

Men väntan på besked har tärt mycket på mig psykiskt, och vissa dagar har varit värre än vissa, med ångest blandat med nevositet som gjort att hela min kropp har skakat, dock inte på jobbet men som gjorde tillvaron vid sidan av arbetet väldigt tuff och jobbig. Då var det olidligt påfrestande och vissa gånger har det varit så pass mycket ångest och nevositet att det kännts som att man inte vetat vart man skulle ta vägen.

Men nu när jag åter fått tillbaka livsglädjen så ser jag framåt mot nya mål och äventyr inte minst.

Och just ja, en låt som jag hittade från min favorit-artist Medwyn Goodall, som gjorde att jag kunde sluta tänka på allt det jobbiga en stund, du är guld värd Medwyn!!