Jag vet inte riktigt hur många gånger jag har antingen varit på fest eller i skolan och folk börjar prata om det som ligger dem nära, alltifrån kläder och skor till prylar. Och när jag är med kan jag bara inte låta bli att berätta att jag har ett rent helvete att hitta byxor och skor som passar, åtminstone skor inte minst för nya vänner som jag både träffar ute på krogen eller i vardagen. Och när jag berättar vilken storlek jag har på dojjorna, det är då som mobilerna genast lämnar fickorna och vill plåta min fot bredvid den fot som tillhör den som blev kanske mest chockad eller nyfiken över sanningen.

Och det hände bland annat senast det begav sig, när man skulle ut i stan en sen fredagkväll.

Vid ett tillfälle träffade jag på två nya tjejkompisar, och det första man gör att förstås snacka lite skit. Och det är vid sådana tillfällen som man vill kanske rent av chockera lillfötterna som man ibland kallar dom. Det räckte bara att säga att jag har stl 49 så kommer mobilkamerorna upp autoatiskt, som dt alltid brukar göra. Men än så länge har jag inte sett någon sådan bild i ett socialt nätverk som Facebook eller nån ananstans. 

När dom sedan frågar om hur jag får tag på mina dojjer så säger jag bara "specialbeställt", och det är det som räcker för att dom ska fatta hur det funkar, men jag anar snart att det är en tidsfråga innan fler och fler gör samma sak, det vill säga, jag säger storleken och dom dokumenterar med det dom har i kameraväg. Visst är det kul, och det kan man skratta åt senare, när den ena har nånstans mellan stl 36-39 så har jag upp mot 13 storlekar större. Ibland säger dom att till och med dom har problem att hitta rätt storlek dom med när man varken kan hitta små eller stora skor i affärerna, skitjobbigt kan man tycka eller hur?

Det var det, imorgon ska alla som tar studenten i år på HP ut på en utflykt med lärarna, det ska bli lärarlunch till en plats X. Mer om det imorgon, och jag kan inte sluta tänka på det roligaste jag har varit med om, och det är att ha fått kört morfars gamla Volvo 240. Och visst behövde skrället det, för den har nästan mer eller mindre stått still på hans gård. Och till dom som tror att jag ska köra 240 i fortsättningen, glöm det.

Så ni kommer fortarande se mig köra en "Hitlerkälke", men det bryr jag mig inte om, golfen är bra.

Det har nu gått ett dygn sedan den så kallade mösspåtagningfesten på stadshuset började slå upp sina portar, och självklart var jag där liksom med många andra som ville vara en av dom 100 som skulle få komma in trots att biljett saknades hos dessa personer.

Men i och med att fler och fler dök upp så ökade också stressen om att verkligen få komma in, för risken var stor att man inte skulle bli insläppt. Trängseln ökade, och flera utav ordningvakterna fick rycka in, dels för att få ordning på den kö där allt kaos fanns. Kön fick order om att backa för att trycket skulle sjunka. Men efter bara några minuter var det samma trängsel som förut.

Efter nästan 1,5 timmars väntan hände det som många var rädda för, att nu var det fullt inne och att det inte fick släppas in fler. Många valde helt enkelt att gå där ifrån, medans en lite skara på ca 15-25 pers fortfarande stod kvar, där ibland jag. Och det var främst tjejerna som var kvar, och många av dom var arga men framför allt ledsna över att inte få komma in. Och att se sådant var hjärtskärande att se, fanns det ingen möjlighet för denna lilla skara personer att få komma in och njuta av glädjens sötma? Jag tänkte bara "skam den som ger sig", och väntade på att kanske kanske få slinka in.

Men efter ett tag så hände nåt, allt tålamod utanför hade äntligen lönat sig när man på nytt började släppa in personer igen. Uppgivenhet byttes till glädje när man kunde göra det man hade planerat för, att få festa i glada studenters lag, inne i Stadshuset.

Detta var mösspåtagningen i en kaosfylld kö där känslor helt dominerade tillvaron, till en fest som glädjer stundenterna i vår stad och som alla vill vara med om. Men den här kvällen blev det för många också en besvikelse, när planer går i stöpet och glada människor går från glädje till besvikelse. När man planerar en stor fest som berör många människor, gäller det att hitta till att börja med lokaler som kan ta emot en stor del av Sundsvalls studentfolk. Och har man Stadshuset som festlokal och men inte öppnar resten av huset så att fler kan få ta del av glädjen och gemenskapen, är det ofattbart dåligt. Det är nästan så att man kan kalla årets upplaga av mösspåtagningen för ett misslyckande, eller rent av ett fiasko. Redan i kön var det nästan att bli en katastrof när trängseln ökar och ett bristande samspel mellan studenterna i kön och ordningsvakterna.

Allt som står här ovanför, hade kunnat bli bättre om man i grund och botten hade en bättre lokal för en sån stor folkmassa som årets studenter och bättre planering. Så att detta evenemang kunde utnyttjas av fler än vad som släpptes in från början. 

Så tänk på detta Stundentkommitén, så kan nästa upplaga av mösspåtagningen bli en lyckad fest. Men som det såg ut igår så kan man bara ge detta evenemang ett stort jävla minus. Plus sätter vi istället för ordningsvakterna som värnade om vår säkerhet, och kvällens DJ som gjorde ett bra jobb. Annars var dettaa en väldigt tråkig, skamlig och inte minst dålig inledning på det som ska komma att heta Student 2011, och jag säger bara

SKÄRP ER FÖR FAN STUDENTKOMMITÉN!!!!  :@

Imorgon går startskottet för en period med lycka, festande och tyvärr också ett farväl, och det börjar med mösspåtagningen på torget följt av fest på stads. Så nu är det på tiden att ta fram lådan där partyhatten (studentmössan) sedan februari har legat gömd och väntat till rätt ögonblick. 

Nu ska den upp i ljuset och på min skalle för att sedan gå mot framtiden, men det börjar på torget kl 15, och förhoppningsvis kan även solen få visa sig. Vi minns väl hur det var ifjol då det regnade från en nästan 100 procentigt grå himmel, men nu ska det bli ändring på det, hoppas jag.

Men under tiden man väntar kan man göra andra saker, som till exempel åka till Matfors för lite fotande. Men idag känns det väldigt kul att jag just idag har gett min gamla skola där sk "Taktilstimulering" finns, en CD med min musik, det känns spännande att få se hur eleverna tycker.

För er som inte vet vad Taktilstimulering är, så kan jag berätta att denna masageform som är till skillnad från den vanliga massagen där man knådar och jobbar med muskler, är i huvudsak inriktad på lätt beröring som är mjuk och följsam, som kan ge bland annat smärtlindring och avslappning genom att utsöndra ett hormon, men jag tänker inte gå in på så mycket detaljer

Det var allt för nu, fortsättning följer.

Sju veckor har gått sen jag tog på mig arbetkläderna för första gången det här året, en period av lärande, men också av jobb och praktiska färdigheter. Det är ganska svårt att tro att sju veckor redan har passerat, men det är sant. Och med en förhoppning om fortsatt jobb under sommaren. 

Men det är alltså imorgon jag passerar spärrarna för sista gången för den här perioden, men det känns ändå helt rätt att återvända till klassen som man inte har sett på jättelänge, träffade på en av kompisarna som berättade samma sak.

Men dagen imorgon blir kort, för direkt efter jobbet är det åter dags att bege sig söderut till farsan. Och säkert kommer så småningom dyka upp lite bilder från denna pitoreska stad som heter Strängnäs. För den som inte riktigt vet var denna ort finns, googla!

Sen efter att ha avslutat passet, och gjort ett besök på Hedbergska för att avsluta en kurs, var det dags för Bowlingen i Birsta, och för det årliga Bowling-DM som skulle hållas. 

Så efter tre serier med hyfsat spel, så knep jag guld i herrklassen, men vinsten var inte helt självklar. Marginalen mellan mig och han som kom tvåa var lika med noll, och därför fick det avgöras på hur många strikar var och en hade fått, och efter som jag hade åtta stycken mot sju som han hade, kunde jag ta med mig ett guld i bagaget, Skitkul säger jag, med tanke på att ifjol när samma sak genomfördes så blev resultatet rena fiaskot, bottenplacering med andra ord.

Och med den trevliga avlutningen av dagen, avrundar jag med lite musik

Just ikväll pågår Eurovision Song Contest i Düsseldorf, och det man hoppas är ju om Sverige ska ta sig vidare till finalen på lördag. Förra året gick det dock inte hela vägen, och en besegrad Anna Bergendahl fick packa och dra hem som en förlorare. Nu vill säkert många av våra tittare att det ska gå bra för Eric Saade, trots att Eric själv tror att chanserna försvann samtidigt som Norge åkte ut ur semifinalen. 

Eurovision Song Constest = KORRUPT

Men det som stör mig mest med denna tävling är framför allt att länderna i öst röstar alldeles för mycket på varandra, dåliga låtar hamnar på oförtjänade höga placeringar då. och inte minst att EBU låter dom länder som bidrar med mest pengar till organisationen, har förtursrätt till finalplatserna. Det är länder som Tyskland, Frankrike, Stobritannien, Spanien och nu även Italien, som får första tjing på finalen. Detta har öppnat möjligheterna till dessa länder att tävla med vilka oseriösa skitlåtar som helst och kalla detta för musik. Där gör man ett misstag, där man låter helt enkelt länderna köpa till sig en finalplats, vilket känns helt galet. Det är ändå musiken som ska avgöra vilka som är bäst lämpade till en final. 

Kanske är det dags för Jon Ola Sand och övriga i EBU-ledningen att skrota "Big Five", för en sådan här tävling som betyder mycket för en del människor och är så pass internationell, borde inte vara korrupt. Det som helt och hållet avgör är såklart hur musiken och artisterna är och hur allt låter. 

Kanske man ska låta en internationell jury avgöra allt, för då kanske vi får se en mer rättvis musiktävling, där musik går före pengar och grannsämja

Irland har länge stått sig som en stabil musiknation med flest vunna ESC-tävlingar, och med storheter som U2, Thin Lizzy, Bill Whelan, Johnny Logan, Enya och The Corrs. Sist det begav sig för Irland var 1996, och då såg deras bidrag ut såhär.

Men året efter vann Storbritannien med denna

Det är maj och inte april, man skulle kunna tro det motsatta för några dagar sen när man kollar in på väderprognoserna i TV, om att det ska bli sjunkade temperaturer och en del regn, söndagen skulle visst bjuda på bara runt fem plusgrader och istället för regn skulle det kunna bli regn med snöinslag. 

Nu idag så har prognoserna ändrats som tur är, och visst hajjar man till att det blir så, och då hller jag mig till yr.no och deras prognoser som verkar vara något pålitligare än SVTs och SMHIs prognoser. Fast ibland kan dom komma med en del glada överraskningar våra meteorologer, att dom lovar regn som sedan blir sol och ganska varmt. Men om man tittar på hur det varit idag, så har det inte varit så mycket överraskningar, om man bortser den kraftiga regnskuren som brakade ner tillsammans med lite åskmuller. Själva åskan var inget problem, men det kraftiga regnet gjorde att man fick veta om COOPs tak håller, och nu vet i alla fall jag sanningen om detta.

Sanninen är att taket i vår stora affär består av en eller flera skarvar, och på något vis håller dom inte tät eller så rinner vatten ner i första bästa hål eller ojämnhet och tränger in i taket. Det gjorde att man fick rycka in och rädda en del av naturgodiset som låg i riskzonen och, för sedan ramlade en av innertak-plattorna som var så vattenskadad att den gick i bitar när den nådde golvet. Men som tur är har vi nya plattor att sätta upp sådant skulle hända, och inom en halvtimme satt en ny platta på plats, monterad by my self.

Man funderar själv på om man ska ta tillfället i akt att ta bort alla plattor som ser skadade eller på något vis konstiga ut, och ersätta med nya fräscha.

Det skulle man kunna syssla med när man får tid över, vem vet ;)

Gävle är nu avklarad med konsert, cruising och lite sköna stadsmiljöer, och Gävle är en fantastisk stad, det ska jag återkomma till så småningom. 

Gävle känns lite större än Sundsvall, fastän båda städerna är nästan lika stora befolkningsmässigt. Kan vara för att det är en stor andel höga byggnader och att staden inte är inklämt mellan två berg. Nej, Gävle är faktiskt lite bättre vad gäller områden där man kan strosa omkring, och man har en stor park som anlades under mitten av 1800-talet, som gör att staden känns ännu större.

Men nu till det som gjorde att man var där överhuvudtaget, nämligen cruisingen, en konsert och lite nya miljöer att fota i. Konserten i fråga var bandets Cach is Kings egna, som helt gick i Johnny Cashs anda. 

Sen vare bara att gå ut i jakten på några gamla snygga bilar, och man behövde inte gå långt innan man stötte på det första ekipaget av amerikanare.

Och man kan säga att amerikanare var det som dominerade, en och annan gammal SAAB 2-takt hängde med i svängen av raggarbilar, men en smula udda.

Nä, nog om detta och dags att fokusera på arbetsveckan som är en av de två veckor som jag har kvar på stället, så nu tar vi nya tag och kör full fart framåt mot nästa helg och vad som händer då.

Till er som tror att jag ska vara i stan hela helgen så kan jag säga, sorry men jag drar iväg en gång till, och den här gången är det till Gävle. Väl där är det cruising på G, och då är jag framme med kameran, med ett resultat som jag kanske publicerar här.

Man har ju varit ute på resande fot nu i helgen till Kalmar, och SM i bowling, men vi som hade åkt ner dit fick åka hem tomhänta, men det man kan glädja sig åt är att jag fick bäst poäng av alla vi som åkte ner dit. Under resan fick jag det jag ville ha av SJ, nämligen att komma ner dit och hem på utsatt tid, så tack SJ för den resan säger jag.

Det börjar märkas att det inte är långt kvar av skolan, för nu är det inte långt innan APUn är avklarad, tre veckor återstår. Och jo, jag vet att det inte alls känns som Maj, det har faktiskt snöat och haglat en jäkla massa, och det har varit också lite väl kallt. men sen har jag hört att värmen återigen ska komma tillbaka, lagom till helgen och kanske resten av sommaren också.

Men nu nog om det, och nu blire lite film-musik, och ska jag erkänna så är det här en av dom bästa soundtracken till en film, nämligen ett stycke från Donnie Darko.

Funderar starkt på att hyra den, vid nått tillfälle.