Första praktikdagen är avklarad, och det blev senare än jag hade tänkt mig. Dagen började kl 8.15 i Byberg & Nordins bussgarage i Nacksta i Sundsvall. Väl efter ett tag fick jag mina första direktiv, alltså vem jag skulle få följa med. Och det började med att en förare skulle ner till Harmånger med en buss som gick i beställningstrafik åt Birka Cruises, där föraren avlöstes innan bussen for vidare mot Stockholm. Jag satte mig direkt på stolen alldeless bredvid föraren, i den sk guidestolen.

Vid kl 12 var det så dags för matpaus i Gävle och Byberg & Nordin bjuder sina förare på maten, så även jag blev bjuden av företaget, tack ännu en gång säger jag.

Väl framme i Stockholm vid 15-tiden var det inte mycket mer än att släppa av passagerarna på Stadsgårdskajen i city och göra en lätt städning inuti. Vid 16-tiden hade nya passagerare tagit plats i bussen efter en förhoppningsvis lyckad kryssning. Nu återstod bara den långa vägen hem, och under tiden gjorde vi stopp i Uppsala, Söderhamn och Hudiksvall med matpaus i Gävle, bjuden ännu en gång. 

Men resan var inte bara avkoppling, under ditresan hade ägnade jag lite tid åt mitt skolarbete, som är inför provet nästa vecka. När mörkret föll medans bussen slutligen lämnade Stockholm, blev det totalt becksvart och ingen läslampa hade man tillgodo i guidestolen, men trots det lyckades jag inte somna.

Väl imorgon vet jag att jag kommer att få följa med ytterliggare en tur, men vad det blir nånstans återstår att se. Det som är klart är att den är betydligt kortare än dagens. Och eftersom det blev lite sen hemkomst idag, gav Byberg & Nordin mig sovmorgon, för att sedan sparka igång dagen halv tolv.

Mer om det i senare inlägg, närmast imorgon.

Nu när det har varit en typisk mellandag utan att det har funnits nåt att göra, så tänkte jag passa på att redovisa dom vanligast frågorna jag får, när jag är ute bland folk, alltså inte här på bloggen. Det många frågar efter förrutom när jag är klar med alltihop, så är det också om jag kommer att söka mig till hemortens lokaltrafik så småningom. Mer om det strax.

Vad fick dig att söka till att bli bussförare? 

Jag har haft det i tankarna länge, inte minst sedan jag började åka buss dagligen för sisådär tio år sedan. Sen har jag under större delen jobbat mycket med service, vilket jag trivs med alldeless utmärkt med. Plus att bussföraryrket är ett framtidsjobb jämfört med andra jobb inom tex butiks- och affärsväsende. Alla är beroende av bussen oavsett vilken tid vi lever i, det gör att lediga jobb finns alltid, inte minst nu när kollektivtrafiken växer och många gamla chaufförer går i pension.

Hur lång är utbildningen, och får du D-körkort och YKB sen?

Kursen är 15 veckor lång och lär man sig allting som har att göra med yrket. Eftersom det är sån kort tid vi har på oss så är kursen väldigt komprimerad, just tiden är ett hinder för många, en del behöver ha längre tid på sig för att lära sig och andra som jag till exempel är det lagom tid. Just nu är jag en av dom på kursen som ligger i framkant, vilket gör att motivationen ökar, inte minst inför det stora YKB-provet om en vecka.

Jajamen, D-körkort och det sk Yrkeskompetensbeviset (YKB) kommer jag att ha i näven när kursen är avslutad, att gå den här utbildningen som är en kommunal vuxenutbildning, gör att det hela blir mycket förmånligt. Det enda jag betalar för är uppehälle på studieorten.

Hur många är ni som pluggar?

Vi är 10 stycken som vill bli bussförare, av olika nationalitet och ursprung. 8 av oss är inte födda Sverige och 6 av oss har bara bott här i Sverige i mellan 3-6 år. Dom flesta av oss är mellan 24-30, sen har vi två i gruppen som är strax över 50. Vi är en spridd skara men vi har riktigt kul när vi pluggar.  

Hur bor du när du pluggar?

Till att börja med så har kvar huvudboendet i Sundsvall, och i Vännäs bor jag på Vandrarhem, eller elevhem som det egentligen heter. Väl där har jag ett eget rum med säng, fåtölj och skrivbord på en yta av ca 10 kvm, med toalett och dusch i korridoren som jag delar med andra som bor där. Vi hjälps åt att hålla stället snyggt.

Om helgerna åker jag tillbaka till Sundsvall, resan tar knappt fyra timmar med tåg, och för mig måste jag, i och med att både tvätt och post måste gås igenom. Hittills har jag åkt tillbaka alla helgerna utom den senaste, och att stanna i Vännäs är inte så tokigt. 

Hur övningskör ni?

Våran buss som för övrigt är kul att ratta in, är en Volvo 9700, med manuell 8-växlad låda. När vi är ute och kör har vi en utav våra lärare/intruktörer med oss snett ovanför förarplatsen. Det vi måste tänka på är att bussen är 12 meter lång och över 2 meter bred, och tar mer plats än en vanlig bil. Det är så att vi måste "låna" utrymme från andra trafikanter då och då om det är trångt.

Igår hade jag möjlighet att köra en buss med automat, men bussen var 1,5 meter längre än den som vi normal brukar köra, med det var skitkul ändå.

Vart tänker du söka jobb när du är klar?

I Sundsvall där jag bor, finns det just nu ett behov av att anställa förare, så därför känns det naturligt att jag söker mig hit. Men med körkortet och YKB:et kan man jobba nästan var som helst. En vacker dag när jag kört buss i Sundsvall så kanske jag söker mig till andra större utmaningar och större städer som också behöver arbetskraft. Det spelar egentligen ingen som helst roll, bussförare behövs överallt.

Hur kommer du vara som bussförare?

Jag har lovat mig själv att inte bli den som sitter bakom ratten och är den sura föraren när man släpper ombord passagerare, utan jag ska och har alltid ett leende på läpparna när jag träffar andra människor, som jag nästan har blivit lite yrkesskadad på. Och service-minded som man är siktar jag på köra mjukt, bromsa lungt och inte vara så vass på gasen när jag ska start från ex en hållplats. Då kommer allt att gå som tåget, och jag vill att mina passagerare ska må bra och trivas när dom åker med mig, lika mycket som jag trivs med jobbet

Eftersom jag känner dig, kan jag få åka gratis nån gång?

Nej, det vill jag inte. För det första så är det inte rättvist jämfört med dom andra passagerarna, att dom som känner föraren ska få åka gratis. Blir det så att nån bara går förbi utan att trycka sitt busskort på läsaren, anmärker jag naturligtvis på detta. Sen om du ändå vill åka gratis och tjatar om det på det otrevliga sättet, är det sen inte mitt problem om du åker på böter i en biljettkontroll eller att jag skulle slå på överfallslarmet så polisen kommer, och dom är snabba.

Finns inte din fråga här uppe? skriv en kommentar eller skriv en fråga uppe i frågefältet i menyn till vänster.

Mer bloggande blir det som vanligt i morgon igen.

Hej hej där ute i vintersverige, en ny vecka är här och det är mindre än fyra veckor kvar här. Som rubriken antyder så har jag fått en ny kompis, och det är en buss som är längre än vår vanlga som vi övningskör med, men det är inte det som är det speciella, ör i bussen hittar man ytterliggare små kompisar. Bussen var utrustad med en form av automatlåda, Volvos I-Shift, som gjorde bussturen i och kring Umeå till ett rent nöje. Fantastiskt roligt.

Med den här mannicken blir allt så mycket roligare att köra, men det är precis som en helt vanlig manuell växellåda, man får vara mycket försiktig i uppförsbackar då den här har inte samma benägenhet att "dra" fordonet så att det är i princip omöjligt att ramla bakåt. 

Instruktören för dagen var Niklas, som också är ägare till Vännäs lokala bussföretag "Vännäs Buss AB", som jobbat för företaget i 30 år, men har bara intruerat elever bara några terminer. Jag uppskattar verkligen hans lugn och sakkunnighet, och så vitt jag vet hade han inte nåt att anmärka på, förrutom att ta det extra försiktigt vid rondeller med räcken på högersidan, då blir det plötsligt trängre. Men ingen skadad buss iallafall, trots att bussen var 1,5 m längre än våran normala buss.

Och med att det är vecka 44 så börjar min praktik hos bussföretaget "Byberg & Nordin". På onsdag är det alltså dags och tro det eller ej men det första som jag kommer att få göra är att följa med Ybuss ända ner till Stockholm, därefter blior det några småturer åt ev Liden och Hammarstrand lite senare under veckan.

Mer om det blir det i senare inlägg, mer bloggande blir det förståss imorgon.

Men jag börjar med att berätta om morgonen för det var då det skulle göras, ringa upp Britt-Marie på Keolis Rekrytering. Anledningen var att hon hade försökt nå mig utan resultat och det var först flera timmar senare som jag fick veta att hon hade ringt.

Men idag kom så en ny chans, hjärtat slog några extra slag när jag slog nummret och väntade på svar, när så Britt-Marie svarade efter lite fördröjning släppte sakta men säkert nervositeten. Snacket stod hon helt och hållet själv för, hon hade fått tillgång till mitt fulla CV på fem sidor.

Under samtalets gång fick jag bekräftat att bussförare behövs just nu, men för min del blir det lite annorlunda som till stor del berodde på att jag är först klar 23 november. Men precis som Martin Olofsson sade till mig under praktiken i början av september sade även Britt-Marie, "ring upp när du är klar med utbildningen", men jag slutar ändå inte hoppas, det kan vara så att flera inte visste om vad dom gav sig in på och slutar direkt. Den iställningen får jag ha, och det var också så när jag kom in här i Vännäs på utbildningen, återbud.

Ja om tre veckor får jag alltså veta, och jag slänger upp ett inlägg så snart jag kan.

Nu till dagens syssla, ovan är en bild på det arbete som det jobbas med just nu, 155 frågor i ett häfte som med hjälp av en bok ska besvaras, Åkerihandboken 2012, som på det hela taget känns väldigt mödosamt för det tar tid att hitta svaren och sedan skriva ner dom. Och jag och min skrivkramp är ingen bra kombination i detta fall,  men detta ger nåt att pyssla med under helgen, för hem till hemorten blir det först på måndag, jag blir kvar här i helgen i Vännäs för första gången under den här resans gång.

Och innan jag tar helg så glömde jag att berätta att jag fortfarande ligger i framkant, för ännu en gång blev jag godkänd med marginal på gårdagens prov. Nu siktar jag på att åter bli godkänd på dom nästkommande två återstående. Men nu är det godnatt för min del, för i gryningen är det mera busskörning på G.

Mera bloggande blir det på måndag igen, trevlig helg. 

Det började som vanligt med körning, och känslan av att detta kommer att bli ytterliggare en bra körning kändes, inte minst från gårdagen så allt föll på plats. Och visst kan jag ge min magkänsla rätt, för väl på plats i centrala Umeås tidiga trafikliv efter en något krokig resa dit, började jag göra nästan exakt det som gjordes igår, perfekta kurvtagningar och hålla ut svängarna i rondellerna. Ulfen som var med oss denna tidiga morgon var tyst, nästan oroväckande tyst, för antingen gick det väldigt bra eller så var det helt tvärtom, där jag fick veta sen att det förstnämnda stämde bäst. 

Rätt var det var så sade plötsligt Ulfen "Nu åk vi till Shell och så ska vi göra förarbyte", det var Amalias tur. "Redan" tänkte jag, medans jag tog in i sista rondellen in till Teg och Shell-macken för ännu en kopp kaffe och bulle, precis som igår.

Nu med Amalia bakom ratten kunde jag sedan luta mig tillbaka och läsa på inför dagens prov i FKG-TB i skenet av busens läslampa i den då mörka bussen, för solen hade inte hunnit upp ännu denna arla morgonstund i Umeå.

Efter provet rullade det fortsatt på och väl då skulle vi i klassen få ännu en ny uppgift att brottas med, ett häfte på 155 frågor, som till viss del har att göra med nästa prov, för om två veckor väntar det. Det stora YKB-provet, som än så länge känns stort och lite skrämmande. Den här gången består det av drygt 60 frågor av olika karaktär som är uppdelade i två delar. Men med detta provet är körkortet inte långt borta, för efter praktiken nästa vecka, är det bara tre veckor kvar av den här kursen.

Nu till rubriken, för strax före halv tolv ringde ett dolt nummer på min telefon. Jag upptäckte det inte förrän en halvtimme senare när jag åt lunch, och eftersom det inte stod nått nummer kunde jag inte återkoppla. Men ikväll strax efter att jag käkat middag på skolan hade jag ett nytt meddelande på mobilsvar. En Britt-Marie från Keolis Rekrytering hade ringt och ville komma i kontakt med mig. Enligt meddelandet ville hon att jag skulle återkomma vid 13-tiden, men eftersom meddelandet kom fram till mig flera timmar senare var det lite för sent. Vi får väl se vad som händer om jag nu ringer imorgon, och vad för besked jag får. Jag kommer att ha inställningen att under dessa timmar kan hon ha fått tag på en annan och uteslutit mig, men det återstår att se. 

Härnäst blir det egna studier hela dagen, och nästa busskörning kommer redan tidigt på fredag morgon kl 5.00

Men mera bloggande blir det som vanligt redan imorgon igen.

Inget går ju upp mot en busstur, tänkte jag. Och när så efter lite små misstag och fel med bussens ena blinkers så rullade vi så till centrala Umeå, med Amalia bakom ratten, via E10:an. 

Väl i Umeå började så utmaningarna, rondellkörning. Och är det nåt vi som kör en buss på 12 meter så är det hur lång vi än är så skall vi inte skära av eller för all del inte gå onödigt mycket så att medtrafikanterna påverkas i sidled. Och som sagt Amalia började, och vilken kanonkörning vi hade. Under hela körningen märkte jag en väsentlig skillnad, dom mjuka växlingarna som tidigare var ett problem. Dom verkade som min kompis klarade till 100%. När så det var dags för förarbyte i Ersmark norr om stan, hade jag tidigare peppat mig själv och intalat att nu skärper jag mig och gör rondellerna raka, och visst blev det som jag tänkt mig. Läraren var relativt tyst, det måste ha hänt något under tiden vi hade senaste körningen i förra veckan. Och mycket av det Anna, vår lärare under resan, hade sagt i slutet på lektionen lät vettigt, "det är i stadskörning det mesta brukar falla på plats". Men vi får se, härnäst väntar ytterliggare en körning tidigt imorgon bitti nämligen kl 5.00, också i centrala Umeå, men med Ulfen som intruktör.

Dagen har nu precis avslutats, med lite fordonsteori, som bestod av genomgång av kanske det absolut sista provet för den här kursen, som är förlaggd näst sista veckan.

Men sammanfattningsvis kan man säga att den här körningen idag, trots lite is- och frosthalka, är den hittills bästa på hela kursen.

Mer om morgondagens körning blir det som vanligt i bloggen imorgon igen.

Måndag igen, och bara drygt fem veckor kvar och med dagens rubrik menas att vi alla 10 är tillbaka till kvällslektionerna med Ulfen, och på nästan alla kvällar är det mörkt överallt, men det behövs för att overhead-apparaten ska fungera på rätt sätt. Nu laddar vi om inför fordonsteorins och den här kursens sista prov, som handlar om kraftöverföring och kyl- smörj- el- och styrsystemet. Annars är det tillbaka till det normala, dvs plugg inför onsdagens prov i FKG-TB, och hela två körningar den här veckan, båda är förlagda tidigt på morgonen, den första kl 7.00 imorgon bitti. Och jag är laddad, både mentalt och inom proviant, Kenneth i Liljaskolans kök ordnade snabbt ihop en frukostpåse och inom några minuter gick man därifrån utan att vara orolig att gå hungrig på morgonen därpå.

Och just ja, som ni kanske ser på bloggens yttre sidor finns det reklambanners, och bland dom kan man hajpa sin blogg i syftet att få ännu mer läsare, vilket inte låter så dumt. Kanske man ska ta och göra det inom kort, men då tänker jag inte locka med nån jäkla chips- eller godispåse, vill nämligen vara så seriös som möjligt. 

Men mer bloggande blir det som vanligt igen imorgon.

"Ingen gillar att vara arbetslös" som så många säger, även vår lärare. Och det var lite så jag kände just idag, men ändå inte. Under den här smått så kallade dö-tiden, har jag gjort om en detalj här på sidan. Det har nämligen dykt upp en ny inläggs-kategori i menyn till vänster som du som besökare hittar ovanför "Arkiv". Fram till nu har alla inlägg lagts under ett och samma kategori, nämligen "Allmänt" ända sedan starten sommaren 2009. Nu blir det lättare att skilja min tid här i Vännäs och min övrig tid när det gäller allt annat som inte har med bussförarutbildningen att göra.

Men förrutom det så har jag pluggat till det som jag tycker inte är allt för svårt prov, FKG-TB. Som i det enklaste laget består av kunskaper rörande belysning, reflexer, däck och hjul, hastighetsregulatorer och lite till. Samtidigt blir det körningar som vanligt, och så som jag fått veta blir det stadskörning nästa gång, både i och utanför Umeå.

Också under nästa vecka, nämligen den 27 oktober som är på en lördag, har det exakt gått två år sedan jag tog mitt efterlängtade körkort för personbil. Och det innebär att den sk prövotiden för körkortet löper ut. Att jag sedan efter att kör- och kunskapsprovet för behörighet B var klart och godkänt, kunde jag inte föreställa mig att sedan utöka behörigheten med ett D på körkortet två år senare, men så är verkligheten nu.

Om en vecka alltså, mer bloggande blir det som vanligt på måndag igen.

Tills dess ha en trevlig helg