Klockan var 01.20 när så slutligen Visby och Gotland för den här gången, försvann in i dimbankarna och M/S Gotland styrde kosan mot Nynäshamn. Och just den här resan var lite speciell för nu var det första gången jag fick köra ombord på en färja. Men det är inte mycket som krävs för att man ska klara av det. Ramperna ombord är väl tilltagna och breda och gör därför lastning och lossning enkel, även för den som är ovan bakom ratten.

Ett dimmigt Gotland och Visby försvinner långsammt in i dimman, vi ses snart igen, Gotland.

Att åka Gotlandsfärja är ungefär som att sitta i ett stort fordon i tre timmar, bara det att man kan röra sig ombord, gå ut på däck eller ta sig nåt att äta. För dom som åkt finlandsfärja men inte gotlandsfärja så kan jag berätta att det är en mycket stor skillnad mellan dom båda. Att resa mellan Gotland och fastlandet tar som sagt tre timmar, och därför saknas det hytter, och vill man promt ha en hytt, så är det ingen man ligger och sover i, nej det är ungefär som en tågkupé, med två soffor med plats för fyra personer. Och eftersom det går fort idag jämfört med hur lång tid det tog förr, då överfarten med dom större och långsammare färjorna tog hela fem timmar, så kallas färjorna också för snabbfärjor. Vill man roa sig så kan jag berätta att dom möjligheterna är små, det är ingen partybåt som du sätter dig på, utan du roar dig stillsamt, genom att kanske titta på film, surfa eller bara ta igen dig.

Eftersom det var en nattur som jag och mitt sällskap åkte med, var det tyst, men inte behagligt tyst ombord. Det som hördes i början var det obligatoriska

"Säkerhet Ombord" som visades på skärmarna, tillsammans med några ilskna hundar i salongen bredvid och ledsna barn som försöker få sin vila, som inte ville vara alltför tystna. Och inte var det lätt att få en blund när hela salongen låter samtidigt som när alla lampor står tända. Nej, sova blev det först när man var framme i Strängnäs klockan sex på morgonen, två timmar efter att båten angjort Nynäshamn.

En resa är till ända, och när jag ändå pratar gotlandsfärja, att köra en gotlandsfärja är en av dom 99 saker man måste göra innan man dör, det vet Erik och Mackan.

Titta bara

Nu blire sista inlägget som är skrivet här på Gotland, och som jag skrev i förra inlägget skulle jag visa vad för fynd jag hittade igår, och det var denna.

Det blir nåt att ha i lägeheten hemma, roligt är att det dessutom finns ett recept på just lök, men huruvida jag kommer att laga denna rätt återstår att se, försök hacka en lök, eller hantera en lök så förstår ni vad jag menar.

Annars har det varit lite golfträning idag, bland annat så finns det en korthålsbana i närheten och det blev alldeles utmärkt för träning, denna sista dag på Gotland.

Men är det nåt som man blev ganska tröt på är vädret, för precis när man ska åka hem så blir vädret här på ön plötsligt mycket bättre. Det är så typiskt svenskt sommarväder, när semestern snart är slut, så blir det högtryck och soligt för jämnan, typiskt svenskt väder.

Nä, nu fortsätter packandet och ser tillbaka på några härliga dagar på sveriges semesterö nummer ett, Gotland. Visste ni förresten att det är så livskvalitét stavas, fråga öborna själva vetja om ni har vägarna förbi.

Dag 4 var det, och sista chansen att utforska Gotland på egen hand.

Planen var att åka till en känd utsiktspunkt här på ön, men med ett överraskande och inte så roligt oväder gjorde att dagens mål fick skjutas på framtiden, och istället besöktes andra platser, inte fullt så vackra men ändå värt ett besök, och en av dessa platser var Krusmyntagården några mil utanför Visby. 

Det som jag har haft till min hjälp för att kunna ta mig till alla dessa platser var denna, en Toyota Carina av troligen -93 års modell, en ganska tålig och bra bil, men är lite av den lite mer tråkiga karaktären. Men trots allt kom man fram dit man ska. Men allt var inte bra med denna bilen, det kanske märkligaste var att bakluckan ine gick att öppna. Ett annat fel var att defrostern fram inte ville ge bäst effekt, vilket gjorde att framrutan blev helt igenimmad vid mycket regn, vilket gör att man få ta snabba beslut om man ska fullfölja färden eller köra åt sidan för att få bort imman. Men det som verkligen gjorde att denna bil blev ett sk "rent a wreck" var att där främre passageraren hade sina fötter, upptäckte jag ett läckage, där regnvatten hade trängt sig in i kupén, och låg som en liten skvalpande pöl på golvet.

Det var den dagen i alla fall, inte så mycket upplevelser som tidigare, och istället laddar jag om för morgondagen som är sista dagen här på Gotland. För sen blire natt-färja över till fastlandet imorgon. Då återkommer jag till det lilla fynd som jag hittade på Krysmyntagården.

Reservplanen fick gälla idag, som till största del berodde på väderleken. Ett litet regn mötte man när man slog upp ögonen, och genast tänkte jag Fårö

Och så när dagen hade ljusnat lite mer och vädret visade överraskande sin näst bästa sida, satte jag mig i bilen och åkte hela vägen från När på sydöstra Gotland, ända upp till Fårö. Och till er som inte vet vilket jäkla bit vi pratar om så är det en bilfär på uppemot 1,5 timme på slingriga, smala gotländska landsvägar där farten är begränsad till högt 80 km/h

Men resan gick bra, och färjan över gick mycket smidigare än vad jag hade räknat med, så efter drygt 20 minuter i kö och en båttur som tog högst en kvart, låg till slut Fårö helt öppet att utforkas, och Fårö är mest känd för många som hemtrakter för Ingemar Bergman och hans filmproduktion. Men för mig fanns det bara ett fotomotiv som bara är värt en resa hit, nämligen just det, raukarna. Vissa raukar skapar förstås frågetecken hos vissa, hur var det möjligt för vissa att få helt egendomliga och även väldigt märkliga utseenden. 

Mycket raukbilder idag, och detta inlägg är det 300: e inlägget i denna blogg, så många har skrivits under dom snart två år denna blogg har funnits. Nu avundar jag detta med lite musik, med förstås lite tankar till Norge. Imorgon har det gått en vecka sedan hela Norge drabbades av stor sorg.

Dag 2 har gått mot sitt slut och nu kan det kanske vara på sin plats att sumera denna dag som tillbringades på golfbanan, för första gången den här sommaren. Och som man brukar ha så här första gången, har man inga större förväntningar för vad somskulle komma. Värt att tillägga är att den här gången blev det spel på en helt ny bana, som jag aldrig satt min fot på

Och som det brukar vara på nya banor kan det gå lite hur som helst, och rundan som gjordes idag var absolut inget undantag. Men trots detta så gick det ändå rätt bra. I golfens värld kan vad som helst hända, peggarsom går av, bollar flyger bort och hittas aldrig någonsin mer och även ilskna medspelare med ett humör som vissa gånger inte är att leka med.

Nej, då sitter jag hellre med mig själv i en bil påväg bort någonstans.

Om vädret tillåter imorgon så kan det bli en till runda, men enligt senaste väderrapporterna så kan det bli skitväder, men då finns alltid en reservplan. Skulle det ösa ner, så drar jag till Fårö helt enkelt. Och Fårö är ännu en vit fläck på min gotlandskarta, så det får gärna regna lite men det återstår att se.

Så skulle man kunna beskriva dagen idag i detta inlägg som skrivs helt och hållet utomhus från Gotland.

För när frukosten var inne, så började jag tänka på hur jag skulle lägga upp dagen idag. Jag tog en karta och funderade och ringade in de platser som jag vill besöka när jag är här nere.

Sen såg jag det som jag länge velat se, dom vackra och väldigt ståtliga ödekyrkorna, till exempel. Fyra stycken finns här på ön helt eller delvis övergivna. I vissa pågår gudstjänster än, likaså dop, bröllop och begravningar. De flesta kyrkor här på Gotland är uppörda på 1200-talet, vilket man kan se på bland annat fönster och kor osv.

En skatteomläggning på 1500-talet gjorde att man övergav dessa kyrkor som deras fäder hade byggt, och lät helt enkelt dessa kyrkor förfalla, tills man början på 1900-talet, konserverade och restaurerade ruinerna.

Ja, med Gotands över 90 kyrkor kn man lugnt kalla Gotland för kyrkornas ö, men det finns annat som utmärker Gotland, raukarna till exempel, dessa kalkstensformationer som helt och hållet formats av havet, bilden ovan ör för övrigt från Ljugarn på sydöstra delen av ön.

Men mer bilder kommer, i takt med att dom laddas upp. Det var lite grann av vad som upplevdes idag, och nu till en annan upplevelse i veckans Hemliga Svenska Rum.

Det kommer att bli lite dålig uppdatering på den här sidan, med anledning av att jag nu kliver ut ur studion och åker på semester, med ny inspiration till musiken och ny ork till annat också, och jag kan säga att det till viss del består av lite golf och lite fotande. 

Och med anledning av bombdådet i Oslo och massakern på Utöya samtidigt, nöjer jag mig med att hålla detta inlägg kort, och avslutar med en hyllningssång för offren i bombdådet och massakern och naturligtvis för deras anhöriga, framförd av Secret Garden där ena halvan är norsk.

All värme till er, våra grannar i väst.

Ja, som ni kan se så har jag fått en helt ny studio från och med idag, lite större än den förra, mycket ljusare och med ett fantastiskt läge. och då tänker jag mest på gångavstånd till det närmaste inom nöje, krogliv och inte minst ett rikt utbud bland livsmedelsbutiker med bland annat Lidl inom kort avstånd.

Men det är inte bara bra med allt, bor man så centralt får man vänja sig vid och räkna med att det låter en hel del, och inte minst när temperaturen stiger både inom- och utomhus man har fönstren till sovrummet öppna.

Mitt kanske nästa prjekt är att byta ut persiennerna i studion till rullgardiner, vilket förhoppningsvis gör att mindre ljus tränger sig in och at det inte blir lika varmt när solen ligger, men det får bli en senare historia.

Men trots allt är jag nöjd med allt, och förhoppningsvis komponeras det ny musik härifrån, vem vet.