En vecka har gått sen ett nytt år anlände till oss och den här bloggen, och precis som tidigare nyår så brukar jag sammanfatta året som gått. Just i år har det varit ett jobbens år, som till skillnad från tidigare år dominerats av musiken.

Och varför det har varit ett jobbens år, beror på till stor del av att under året så har jag gått från hopplös arbetslöshet och knaper ekonomi till ny karriär inom bussbraschen och stabil ekonomi. Det var efter årskiftet som jag tog steget att göra något åt situationen, jag besökte arbetsförmedlingens platsbank flera gånger under våren och besvarade minst 30-40 platsannonser inom säljbranschen i väntan på besked från en utbildning som jag stod i kö i, en bussförarutbildning. 

Under jobbsökarperioden blev det 4 intervjuer, varav 1 ledde till jobb hos en som visade sig vara en oseriös arbetsgivare med dåliga anställnings- och lönevillkor och oschysta arbetsmetoder. Den 27 januari ringde företaget  International Atis upp och sade att jag hade fått jobb som säljare åt dom, ett jobb som nästan blev en fälla, men eftersom man själv går på intuition, så valde jag att helt enkelt att inte vara kvar på den arbetsplatsen efter tre dagars internutbildning.

Mer finns att läsa här

http://rimusic.bloggplatsen.se/2012/02/05/7264827-tva-dagar-pa-atis-thats-it/ 

Efteråt fick jag komma tillbaka till Iris Hadar som jag var på tidigare, och den 28 februari blev det klart att jag hade fått praktikplats hos Berners i Birsta, en bilhandlare som tillhandahåller märken som VW, Audi och Skoda. Tiden på Berners var roligt och varade ända fram till 3 juli när det under sommaren var klart, jag hade kommit in på bussförarutbildningen i Vännäs, Västerbotten, mer om det strax.

Intervjuer kommer, intervjuer går

Ingen kan ha missat att 2012 har präglats av mycket varsel, men på min front har det inte varit så påtagligt, efter Atis fick jag praktikplatsen på Berners som varande i nästan ett halvt år. Men vid sidan om fick jag ett extraknäck som prisundersökare åt Billigast.me, en prisjämförelsesajt. I och med Vännäs så avslutade jag även det extraknäcket. Under Berners-tiden så fortsatte naturligtvis jakten på jobb, och jag fortsatte med att kolla platsbanken och skicka CV:n. Och visst gav det respons men inte mer än enstaka intervjuer. dom företag som hörde av sig var TeleVinken i Härnösand, Coop Forum och IKEA i Birsta. Värt att tillägga är att under gruppintervjun på IKEA så betod gruppen av endast tjejer, jag var den enda killen där.

Flytten

Under året var det så åter dags för en flytt, efter knappt 10 månader på Storgatan 11 mitt i Sundsvall så insåg jag att ekonomin inte håller för ett fortsatt boende mitt i stan. Jakten på en ny och betydligt mindre lägenhet inleddes och valet föll på Korsta och en 1,5:a. Den 23 april lämnade dom sista prylarna lägenheten, och nya ägare tar vid. Den 24 april var nya lägenheten i stort sett klar, men internet dröjde. När så väl internet och andra saker som hörde lägenheten kom på plats, kunde jag till slut luta mig tillbaka. Men en sak är i alla fall säker, jag kommer att sakna det centrala läget som var det bästa med lägenheten på Storgatan.

Musiken

År 2012 kan inte kallas för ett musik-år, men musik blev det i alla fall. Och höjdpunkten inom musiken detta år var utan tvekan comebacken på scen, 24 mars var det så dags för ett uppträdande på Unga Magasinet och kulturfestivalen UKM (Ung Kultur Möts). Senast det begav sig att spela inför publik var skolavslutningen i högstadiet 2007. Men ytterliggare ett framträdande fick plats i 2012, och det ägde rum 9 april i Skönsmohuset i sammarbete med FFA (Fritid För Alla), och positiv kritik var något som jag tog med mig hem efter spelningarna. 

Bussförarutbildningen

Årets äventyr och mitt livs beslut var utan tvekan perioden i Västerbotten och byn Vännäs, och det var också början på ett nytt liv. Allt började i mars då Noliamässan gick av stapeln. I mässhallen fanns Liljaskolans monter och marknadsförde sig själva, främst kurser till buss-, lastbil- och lokförare. Jag hakade på direkt och fick med både informationsblanketter och ansökningsblanketter. Med ansökan skickad började en väntan och i början av juni fick jag besked.

Efter att inte kommit in på förstahandsvalet lokförare, så stod min förhopning till buss och lastbil. Till kursen för buss blev jag upplagd som reserv nr 6, och i juni ringde en Ulla Hellqvist från Vännäs och sade på klingande västerbottniska att en ordinarie sökande hade tackat nej, och nu undrade skolan om jag skulle kunna hoppa in i stället. Jag tackade naturligtvis ja till det och med det började äventyret. En introvecka började det med, och sedan drog allt igång i slutet av augusti.

Livet i Vännäs och utbildningens gång har kunnat följats i ord och bild på denna blogg och blev med tiden en blivande bussförar-blogg, och intresset har varit stort, inte minst när november månad visade på ett besöksrekord i statistiken, som därmed slogs rekordet från maj 2010. När sista veckan i Vännäs var klar, flyttade jag tillbaka till Sundsvall igen med YKB och D-körkort i handen.  

Många nya vänner fick man och som har stöttat en till fullo, men inte minst våra duktiga lärare och instruktörer som var med oss, hoppas vi ses i framtiden guys. Men vi får inte glömma våran Amalia som alltid fanns där spred ett glatt humör bland oss, tack för du finns Amalia.

Anställningen 

I början av september var det första gången jag stolpade in på Gärdegaraget, och jag skulle få göra en tre dagar långpraktik hos bussföretaget Keolis Sverige AB. Första dagen blev en introduktion av garaget, och dom två följande dagarna följde jag med en chaufför på jobb. Innan jag åkte tillbaka till Vännäs så lämnade jag över mitt CV till en av cheferna, med rådet att höra av sig igen när jag nu väl var färdigutbildad. 

När en vecka återstod ringde jag, och till en början var det inte självklart att jag skulle få komma dit direkt, men så efter några dagar efter samtalet blev jag uppringd av chefen och sade jag att jag skulle inställa mig på garaget för Keolis betalda internutbildning på två veckor där allt ingick från linjer till biljettsystem. Strax innan internutbildningen var slut gjorde jag det obligatoriska drogtestet och skrev jag på ett anställningskontrakt.

Jag hade fått min första anställning, vilket jag hade gåt och väntat på i över ett års tid. Och hittils så har jag kört så mycket jag vill och kan enligt gällande regler för kör- och vilotider.

Dock har början på det nya jobbet inte varit helt rak, två fastkörningar hann jag med innan året var slut.

Men en sak är i alla fall säker, jag trivs och älskar mitt jobb. Och inte minst har man världens bästa kollegor som ställer upp på det mesta när det känns som svårast. Tack vare er kunde jag inte få den värdefulla feedbacken och peppingen som gör att man inte ger upp i första taget.

Tack för att ni finns!

Nu laddar jag om och satsar på att detta år kommer att bli ett bussigt år, och vem vet vad som kommer att stå i årskrönikan 2013 om ett år. Nu avslutar jag i alla fall denna årskrönika och hoppas på ett produktivt 2013.

Vi ses!