Dags att bryta denna inläggstorka som varat i drygt 1,5 månad, det känns verligen inte direkt roligt att ni som läser denna buss-blogg möter samma gamla inlägg och inget nytt inlägg finns med. Men inte idag, för med tanke på att det var alla hjärtans dag igår så kan jag inte sluta tänka på allt roligt som händer bakom min rygg i bussen och även utanför, visst stöter man ihop nån gång med en missnöjd kund, men folk är förvånansvärt tålmodiga, och vad jag vet har jag fått beröm för min mjuka och behagliga körning 3-4 gånger, saknas bara att det dyker upp en insändare, nä skämt åsido.

Nu till veckan som gått, för just den här veckan har jag i stort sett bara arbetat kväll och i tisdags och onsdags var det jobb nästan ända till spöktimmen. Under en av dom dagarna var jag placerad på linje 3 mellan Sidsjö-Centrum-Granloholm, och klockan var runt 21 när jag styrde min buss mot stan. På Södermalm som linjen går igenom, vid en hållplats så står en kille och en tjej i tonåren och väntar på mig, förmodligen ett litet kärlekspar, tänkte jag för mig själv när jag var några meter från dom.

Mina misstankar stämde. När jag öppnade framdörrn fick killen, som skulle åka med och tjejen som skulle stanna kvar, en hejdå-puss. När jag hade hejat på killen, killen gick och satte sig och jag ska göra mig i redo för att åka iväg ser jag tjejen gå åt samma håll som jag ska åt. Då tänkte jag att jag skulle göra nåt, jag stänger dörren,  trycker på gaspedalen för att lossa hållplatsbromsen och rullar framåt.

När tjejen gående utanför och killen som sitter bak i min buss är precis jämsides, släpper jag gasen och låter bussen rulla i samma hastighet som tjejen går i. Då kunde dom båda vinka och ge slängkyssar till varandra en sista gång, innan jag några sekunder senare trycker på gasen, iväg i riktning mot stan.

I backspegeln ser jag killen jätteglad med ett stort leende på läpparna och ger ett tummen upp till mig i spegeln ifrån sin plats.

I förra veckan blev det klart med ny förlängning på mitt kontrakt med bussbolaget som varar till 30 september, och den här veckan har jag påbörjat min utbildning med dom nya biljettmaskinerna, och om två veckor ska maskinerna vara installerade i samtliga bussar i länet. Och det har redan börjat blivit dags att fundera över jobb till sommaren, det får bli helgens hemläxa. 

En vecka har gått sen ett nytt år anlände till oss och den här bloggen, och precis som tidigare nyår så brukar jag sammanfatta året som gått. Just i år har det varit ett jobbens år, som till skillnad från tidigare år dominerats av musiken.

Och varför det har varit ett jobbens år, beror på till stor del av att under året så har jag gått från hopplös arbetslöshet och knaper ekonomi till ny karriär inom bussbraschen och stabil ekonomi. Det var efter årskiftet som jag tog steget att göra något åt situationen, jag besökte arbetsförmedlingens platsbank flera gånger under våren och besvarade minst 30-40 platsannonser inom säljbranschen i väntan på besked från en utbildning som jag stod i kö i, en bussförarutbildning. 

Under jobbsökarperioden blev det 4 intervjuer, varav 1 ledde till jobb hos en som visade sig vara en oseriös arbetsgivare med dåliga anställnings- och lönevillkor och oschysta arbetsmetoder. Den 27 januari ringde företaget  International Atis upp och sade att jag hade fått jobb som säljare åt dom, ett jobb som nästan blev en fälla, men eftersom man själv går på intuition, så valde jag att helt enkelt att inte vara kvar på den arbetsplatsen efter tre dagars internutbildning.

Mer finns att läsa här

http://rimusic.bloggplatsen.se/2012/02/05/7264827-tva-dagar-pa-atis-thats-it/ 

Efteråt fick jag komma tillbaka till Iris Hadar som jag var på tidigare, och den 28 februari blev det klart att jag hade fått praktikplats hos Berners i Birsta, en bilhandlare som tillhandahåller märken som VW, Audi och Skoda. Tiden på Berners var roligt och varade ända fram till 3 juli när det under sommaren var klart, jag hade kommit in på bussförarutbildningen i Vännäs, Västerbotten, mer om det strax.

Intervjuer kommer, intervjuer går

Ingen kan ha missat att 2012 har präglats av mycket varsel, men på min front har det inte varit så påtagligt, efter Atis fick jag praktikplatsen på Berners som varande i nästan ett halvt år. Men vid sidan om fick jag ett extraknäck som prisundersökare åt Billigast.me, en prisjämförelsesajt. I och med Vännäs så avslutade jag även det extraknäcket. Under Berners-tiden så fortsatte naturligtvis jakten på jobb, och jag fortsatte med att kolla platsbanken och skicka CV:n. Och visst gav det respons men inte mer än enstaka intervjuer. dom företag som hörde av sig var TeleVinken i Härnösand, Coop Forum och IKEA i Birsta. Värt att tillägga är att under gruppintervjun på IKEA så betod gruppen av endast tjejer, jag var den enda killen där.

Flytten

Under året var det så åter dags för en flytt, efter knappt 10 månader på Storgatan 11 mitt i Sundsvall så insåg jag att ekonomin inte håller för ett fortsatt boende mitt i stan. Jakten på en ny och betydligt mindre lägenhet inleddes och valet föll på Korsta och en 1,5:a. Den 23 april lämnade dom sista prylarna lägenheten, och nya ägare tar vid. Den 24 april var nya lägenheten i stort sett klar, men internet dröjde. När så väl internet och andra saker som hörde lägenheten kom på plats, kunde jag till slut luta mig tillbaka. Men en sak är i alla fall säker, jag kommer att sakna det centrala läget som var det bästa med lägenheten på Storgatan.

Musiken

År 2012 kan inte kallas för ett musik-år, men musik blev det i alla fall. Och höjdpunkten inom musiken detta år var utan tvekan comebacken på scen, 24 mars var det så dags för ett uppträdande på Unga Magasinet och kulturfestivalen UKM (Ung Kultur Möts). Senast det begav sig att spela inför publik var skolavslutningen i högstadiet 2007. Men ytterliggare ett framträdande fick plats i 2012, och det ägde rum 9 april i Skönsmohuset i sammarbete med FFA (Fritid För Alla), och positiv kritik var något som jag tog med mig hem efter spelningarna. 

Bussförarutbildningen

Årets äventyr och mitt livs beslut var utan tvekan perioden i Västerbotten och byn Vännäs, och det var också början på ett nytt liv. Allt började i mars då Noliamässan gick av stapeln. I mässhallen fanns Liljaskolans monter och marknadsförde sig själva, främst kurser till buss-, lastbil- och lokförare. Jag hakade på direkt och fick med både informationsblanketter och ansökningsblanketter. Med ansökan skickad började en väntan och i början av juni fick jag besked.

Efter att inte kommit in på förstahandsvalet lokförare, så stod min förhopning till buss och lastbil. Till kursen för buss blev jag upplagd som reserv nr 6, och i juni ringde en Ulla Hellqvist från Vännäs och sade på klingande västerbottniska att en ordinarie sökande hade tackat nej, och nu undrade skolan om jag skulle kunna hoppa in i stället. Jag tackade naturligtvis ja till det och med det började äventyret. En introvecka började det med, och sedan drog allt igång i slutet av augusti.

Livet i Vännäs och utbildningens gång har kunnat följats i ord och bild på denna blogg och blev med tiden en blivande bussförar-blogg, och intresset har varit stort, inte minst när november månad visade på ett besöksrekord i statistiken, som därmed slogs rekordet från maj 2010. När sista veckan i Vännäs var klar, flyttade jag tillbaka till Sundsvall igen med YKB och D-körkort i handen.  

Många nya vänner fick man och som har stöttat en till fullo, men inte minst våra duktiga lärare och instruktörer som var med oss, hoppas vi ses i framtiden guys. Men vi får inte glömma våran Amalia som alltid fanns där spred ett glatt humör bland oss, tack för du finns Amalia.

Anställningen 

I början av september var det första gången jag stolpade in på Gärdegaraget, och jag skulle få göra en tre dagar långpraktik hos bussföretaget Keolis Sverige AB. Första dagen blev en introduktion av garaget, och dom två följande dagarna följde jag med en chaufför på jobb. Innan jag åkte tillbaka till Vännäs så lämnade jag över mitt CV till en av cheferna, med rådet att höra av sig igen när jag nu väl var färdigutbildad. 

När en vecka återstod ringde jag, och till en början var det inte självklart att jag skulle få komma dit direkt, men så efter några dagar efter samtalet blev jag uppringd av chefen och sade jag att jag skulle inställa mig på garaget för Keolis betalda internutbildning på två veckor där allt ingick från linjer till biljettsystem. Strax innan internutbildningen var slut gjorde jag det obligatoriska drogtestet och skrev jag på ett anställningskontrakt.

Jag hade fått min första anställning, vilket jag hade gåt och väntat på i över ett års tid. Och hittils så har jag kört så mycket jag vill och kan enligt gällande regler för kör- och vilotider.

Dock har början på det nya jobbet inte varit helt rak, två fastkörningar hann jag med innan året var slut.

Men en sak är i alla fall säker, jag trivs och älskar mitt jobb. Och inte minst har man världens bästa kollegor som ställer upp på det mesta när det känns som svårast. Tack vare er kunde jag inte få den värdefulla feedbacken och peppingen som gör att man inte ger upp i första taget.

Tack för att ni finns!

Nu laddar jag om och satsar på att detta år kommer att bli ett bussigt år, och vem vet vad som kommer att stå i årskrönikan 2013 om ett år. Nu avslutar jag i alla fall denna årskrönika och hoppas på ett produktivt 2013.

Vi ses!

Bloggandet har kommit av sig lite, och dom försök jag gjort till att skriva inlägg har oftast varit lite flummiga utkast som fått ligga, men den största anledningen till denna inläggstorka stavas jobb, för den här veckan har varit full och jag har nått det maximala antalet dagar man får jobba på en vecka, sex stycken. Men nu så här i juletid verkar det som jag får lite ledigt, för enligt mitt schema så jobbar jag nästa gång på torsdag  och fredag nästa vecka vilket ger härnäst fyra dagars ledighet. 

Och visst känns det skönt att efter ca 1,5 års arbetslöshet ha ett jobb att luta sig tillbaka till, och visst trivs jag. Och sedan har man kolleger som stöttar och backar upp till 100 procent när man behöver det som mest när man är nyanställd. För så här på vintern är det inte det lättaste att framföra ett stort och tungt fordon, och jag kan avslöja att jag kört fast två gånger hitills, som tur är finns det kolleger på garaget som rycker ut och hjälper en på rätt köl. 

Men det har inte varit så farligt, redan ett tag senare är fordonen ute och kör igen.

Julkalendern är snart avslutad och eftersom det var en uppföljare till succekalendern från 1996 så får man lite nostalgikäsnlor, inte minst när en efter en från kalendern 1996 dyker upp i år. Jag personligen tycker att det har varit jättekul att åter få bekanta sig med Greveholm och det ska bli spännande att få se sista avsnittet imorgon.

Som sagt motigt har det varigt och visst blir man erfarenheter rikare, och vi får väl se om det mot förmodan skulle bli brist på personal under denna julhelg måndag-onsdag, men det har lite svårt att tänka mig.

Nu förbereder jag mina julbestyr i form av några julklappar och så återkommer jag i senare inlägg om vad som komma skall, vi ses

Och till sist, en riktigt God Jul till alla läsare!

Två veckors internutbildning är över och jag börjar få klarhet i allt som rör sig på vårt kommunala bussbolag, alltifrån biljettmaskinen till alla busslinjerna i stan, där linjerna helt klart var det som var lättast. Man har ju bott i hela sitt liv på detta ställe. Men utan våra instruktörer Åke och Annika hade vi inte kommit in i verksamheten, och dom har gett mycket tid åt våra funderingar och frågor och besvarat dom på bästa möjliga sätt, även om nu vissa vill få någon extradag på sig för att bli ännu bättre. Men det är helt okej, men för min del ser jag framemot att få börja jobba på riktigt, för redan nu på måndag ska jag få köra mina allra första linjer med passagerare och så här i början en assisterande förare som kan rycka in om det skulle vara något som skulle gå snett, så att jag senare i arbetet kan lösa sådana problem själv. Tidigt på måndag-morgonen ska jag inställa mig på garaget med uniformen på.

I veckan fick jag den sista pusselbiten till att kunna köra yrkesmässig trafik lagligt, i brevlådan låg mitt YKB. Och i torsdags så skrev jag under pappren som gjorde att jag från och med 26 november är anställd hos Keolis Sverige AB, och jag är såklart jättenöjd med detta. Detta kunde jag inte ha föreställt mig för ett år sedan. Anställningsavtalet varar till slutet av februari nästa år och därefter skrivs ett nytt längre avtal.

Under veckan har jag fått ytterliggare grejer som ska underlätta mitt jobb, nyckel till barrackerna som finns vid vissa av ändhållplatserna, nyckelchip till depåerna i Sundsvall, Matfors och Njurunda, passerkort till fikarummet i Sundsvalls City och förarkort för inloggning i biljettsystemet samt en körspec för måndagen förstås. 

Nu väntar jag in morgonpasset på måndag mellan 5.45-15.00, och mer om det blir det såklart i senare inlägg.

Nu kör vi! 

Första veckan av internutbildningen på Keolis har passerat, oc jag trivs som fisken i vattnet, det märks inte minst med att veckan har gått så kolosalt fort. Allt började i måndags kl 9.00, och från tisdag till fredag har det varit från tidig morgon till sen eftermiddag, 7-16. Under hela veckan har jag och mina kommande 7 medarbetare tränat linjer i en buss som vi skyltar med "övningsbuss", genom att vi turas om att köra dessa. Till viss del kommer linjekunskapen att fortsätta, men på tisdag så kommer nästa steg i internutbildningen, biljettsystemet och rutinerna på företaget. 

Det är jag och en till som är 21 år gamla, vilket gör att vi blir yngst i företaget. Vi övriga är över 45 år gammla och vissa har kört buss tidigare och har redan god vana, men för mig och dom andra som nyligen tagit körkort kommer att få mer träning, men idag när jag körde linje 85 så tyckte jag att det inte gick så illa. I alla fall när jag hade körning i onsdags då jag gjorde lite fel, men som jag nu tagit lärdom av och gått vidare.

Igår var det för övigt två utav oss däribland jag, som skulle på länshälsan på sjukhuset och göra det obligatoriska läkarundersökningen med både drogtest, fystest, blodprov, syntest och lite annat. Nu visade i alla fall testerna på att jag har god hälsa, men frågan är inte om jag lyckades få sköterskan att helt komma av sig. Efter att jag mätt mig så av nån konstig anledning hamnar ena hälen på fel ställe och skadas på måttstocken underifrån, fråga mig inte hur man kan lyckas med det men måttstocken var av metall.

Spännande har det varit, och hittils har jag kört 4 linjer här i Sundsvall, 1A, 3, 4 och 85, och till veckan väntar också lite körning samtidigt som vi ska kunna biljettsystemet. Och sedan får man jobba själv, och det ska jag såklart återkomma till, håll tillgodo 

Som rubriken lyder så har jag börjat på inledningen på det kommande jobbet, det märkes inte minst när jag och mina 6 blivade kollegor fick en mapp med ett innehåll som minst sagt förtäljer vad som kommer att ända. I mappen fanns både dokument för "Konto för löneinsättning" och "Uniformsbeställningar". Det är också det jag har ägnat tiden åt sedan jag kom hem från bussgaraget på Gärde i Sundsvall. Och medans vi fick vårt material så började vår intruktör berätta om verksamheten och sedan även en rundtur på området. Flera av dom personer som vi träffade på har jag redan mött så det var kul att återigen få träffa dessa människor. 

Efter en god lunsch så hade vår intruktör äntligen fått tag i en buss, och med det började vi en del av den linjeutbildning som ingår, av stans alla 5 linjer så började vi naturligtvis med nr 1 Bergsåker-Alnö, som pga brobygget över Sundsvallsfjärden, har delats upp till 1A och 1B, vilket vi fick lära oss snabbt.

Efter denna härliga och spännande dag så ser jag framemot morgondagen, för då tror jag att kontraktskrivning väntar och sedan fortsätter vi. Vi vet än så länge att nästa tisdag ska vi lära oss biljettsystemet som är en del i sig. 

Mer spännande läsning blir det inom kort, ha det!

Hej igen därute, från och med idag bloggar jag ifrån Sundsvall igen efter 15 veckor i Vännäs. Detta är alltså sista inlägget i blivande bussförar-serien. Och dagen till ära blir det en sammanfattning av mina intryck och upplevelser av det som varit. Det började redan 11 juni i år med en intro-vecka, en vecka då vi kursdeltagare fick lära käna varandra bättre. Det som jag kommer ihåg allra bäst var när vår lärare Anna tog med oss till grannkommunen Bjurholm, som sägs vara Sveriges minsta kommun sett utifrån antalet invånare. I Bjurholm fanns älgfarmen, som givetvis besöktes. Under första veckan fick vi också titta närmare på bussen, som var vår vän under tiden kursen varade.

Dom första trevande stegen

Kursen satte igång på riktigt den 20 augusti, allt började den där dagen för 14 veckor sedan redan kl 4.00 med tidiga morgontåget, och sedan har det fortsatt. Första körlektionen intogs redan dag två med endast 400 meters körning, men det var ändå nåt speciellt, för första gången i mitt liv hade jag kört en buss på rikigt. Efter ett antal lektioner på en ensam parkeringplats i Vännäs så var det dags så för den riktiga trafiken. Gjorde såklart en del fel i början men med hjälp av misstagen och några kloka råd från våra intruktörer Anna, "Ulfen" och Niklas så lärde jag mig sakta men säkert och körningen blev ännu roligare när det var dags att köra i Umeås trafikliv och inte minst i tvära svängar och små och stora rondeller.

Framgångarna och bakslagen

Framgångarna under kursens gång var många, en stor del av proven klarades på första försöken, förrutom att vid ett tillfälle vara precis på gränsen eller "stolpe in" som "Ulfen" sade. Alla proven som jag gjorde behövdes bara två göras om. Det första bagslaget dök redan upp vid andra provet och sista vid första delen av YKB-provet. Men som alltid ges en andra chans vilket jag tog och efter andra försöket per prov lyckades jag behålla tempot och gå vidare.

Ute i trafiken blev det betydligt bättre efter lite ansträngningar, och sen blev rondellkörning i Umeå ett rent nöje. Under körningens och tidens gång har jag gått ifrån välta och omkullkörda koner till fina och perfekta rondellkörningar i Umeå.

Klassen

Vi var totalt 10 stycken inräknat med mig, och man kan säga att vi var en mångkulturell skara människor som hade sökt oss dit. 8 av oss 10 var födda i ett annat land än Sverige och åldern spretade mycket. Två av oss var 50+ och en stor del befann sig i åldrarna 25-30 år och jag med mina 21 år var yngst. Med tanke på att vi hade en man och en kvinna runt 50, skojade vi att dessa fick bli "klassmamma" och "klasspappa", Amalia och Anders (om Amalia kan ni läsa om i föregående inlägg). 

Men en sak hade alla gemensamt, alla har varit så snälla så. 

Boendet

Under den senaste 14 veckorna var jag inkvarterad i Missionsgården Fridhem, en form av vandrarhem. Nästan alla på kursen var inkvarterade där förutom ett par stycken som bodde på annat håll. Fridhem funkade men nog hade stället sett bättre dagar för som det såg ut behövdes lite uppfräschning invändigt, inte minst den gemensamma duschen som kändes både sliten och lite omodern. Och ska jag vara helt ärlig satte jag inte min fot i det duschrummet så ofta, högst 2-3 gånger på 5 dagar, så tyckte jag att det var. Men efter lite jämförelse med det boende som Liljaskolan erbjöd gymnasieeleverna, så kan man inte klaga. För på Fridhem fanns det gott om köksutrustning, något som inte övriga boende på samma ställe hade. Jag lyckades få till en riktigt skön säng att sova i första gången jag landade där, och med låg temperatur i rummet så sov man riktigt gott, om inte grannen på andra sidan väggen väsnades.

Liljaskolan kom med i ett nyhetsreportage från SVT om hur det ser ut på elevhemmet i Vännäs och lärare skrev ett brev om dessa ovärdiga förhållandena till dom ansvariga i kommunen. Min kompis Isa blev det ena intervjuoffret.

Ja det här var bara en del som jag har fått uppleva under min vistelse i Vännäs, nu återgår livet till det normala och faktiskt åt rätt håll, för i fredags förmiddag ringde åter min kontakt hos bussbolaget Keolis. Och nu var beskedet ett annat. För på måndag är det nämligen så att jag ska inställa mig kl 9.00 på bussgaraget på Gärde i Sundsvall, för då börjar internutbildningen och det kommer så småningom att leda till jobb som busschaufför. Mer om hur det går återkommer jag till, nämast i nästa inlägg som kommer redan på måndag.

Nu avslutar jag i alla fall denna blivande bussförarblogg-serie här på RIMusic.bloggplatsen.se, och låter allt få skjunka in. Jag vill tacka all personal på Liljaskolan som ställt upp med både det praktiska och teoretiska och inte minst att nå målet med utbildningen. Tack även till er som har följt med under skrivandets gång.

Vi ses!

Amalia Svensson, allas våran klassmamma, den ena av dom två tjejerna i kursen och min körgruppskompis, var den allra första personen jag träffade på när jag landade i Vännäs för allra första gången i början av juni i år och vi skulle börja vår allra första kursvecka. Den 21 augusti körde vi bussen tillsammans för första gången som "rosa grupp", och efter några första trevande steg så har nu jag och Amalia jobbat upp oss till dom godkända yrkesförare vi är, hon fick för övrigt godkänt på sin YKB nu ikväll, och imorgon väntar både hon och jag på att få våra intyg innan så småningom vi får våra körkort. 

Amalia som kommer i huvudsak att jobba hos Skelleftebuss i Skellefteå och jag hos Keolis i Sundsvall (förhoppningsvis), har redan sagt hejdå till varandra och kommer att försöka hålla kontakten. Vi måste ju kolla med varann om vi fått jobb eller inte!

Amalia som ursprungligen kommer ifrån Filipinerna, kom till Sverige för 30 år sedan och bor i Ursviken mellan Skellefteå och Skelleftehamn med sin man. I juni blev hon en del utav våran klass, och i augusti min gruppkompis. Och imorgon är hon och jag färdigutbildade yrkesförare redo att möta vårt kommande yrkesliv. Självklart kommer jag att sakna alla roliga stunder vi haft ute på vägarna och tillsamans med oss andra i klassen. Tack för den här tiden Amalia och ett stort lycka till från mig, sköt om dig bästa vän.

Nu var det absolut sista inlägget som skrivs här ifrån Lägret i Vännäs, för imorgon flyttar jag hem till Sundsvall och under kvällen kommer sista inlägget i den här bussförar-serien med en liten samanfattning av det hela att skrivas. Sedan återgår bloggen till "RIM - Musik och naturfoto", men hur det går i mitt kommande yrkesliv kommer fortfarande att följas här.

Nu återstår rensning av rummet här på Lägret innan tåget går tillbaka till Sundsvall igen imorgon eftermiddag.

Nu säger jag godnatt härifrån.