En timme tog det, sen var det deffenitivt slut, sista körningen har genomförts och det som väntar härnäst är intygt var och en av oss ska få att vi är godkända förare, innan såklart det nya körkortet kommer med posten. 

Körningen var lite annorlunda av sitt slag, det började redan efter frukost att jag fick följa med min kompis Amalia på en tur till Umeå, med gymnasieelever som passagerare, innan vi var tillbaka till Vännäs för lunch, då hade klockan passerat 11.00

En halvtimme senare var det dags igen för en tur till Umeå igen, och även den här gången var det elever som följde med, som hade varit på öppet hus på Liljaskolan, och som nu skulle tillbaka till sina ordinarie skolor i Umeå, fast den här gången var det inte någon av oss elever som körde.

Väl i Umeå stod ett besök hos Trafikverket på tur, och nu skulle vi få fotografera oss till våra nya körkort, och när det var klart så var det dags för en kaffe och bulle i Teg, för kanske sista gången. Och efter det var det så dags för mig att inta ratten och hämta våra gymnasieelever som blev avsläppta i Umeå tidigare i morse. För första gången i mitt liv har jag haft mer än 40 passagerare ombord på en buss som jag fick ratta.

Lärare Anna Eliasson förevigade detta ögonblick på bild (ovan), tack Anna.

Som sagt, på kappt en timme var det över inkl lite extra körning i Vännäs köping, och det var med lite ångest jag så småningom körde tillbaka in i garaget på Vännäs Buss AB på Lägret.

Om ett par dagar får jag och Amalia så småningom veta om vi är de personer som krävs för att leva upp till rollen som busschaufför. Men mer om det i senare inlägg.

Idag kan man sammanfatta dagen som den absolut sista som vi sågs allesammans på samma gång, för efteråt ska var ock en åt sitt håll, medans vissa blir kvar några extra veckor. Jag tillhör den skara som skickas hem på fredag färdigutbildad, medans vissa behöver mer tid på sig och får stanna kvar i byn, och nog känndes det väldigt konstigt när man fick efter allt vi gjorde den här kvällen, säga farväl och önska alla lycka till. Och nog var det passande att jag tog med min kamera, och låta kanske en blivande fotograf (Isa 6 år) få med oss på bild innan vi skingrades åt. Jag kan säga att min kamera gick varm hela den här kvällen, men visst hade i alla kul denna sista gång vi umgicks allihopa.

Thank you guys för den här tiden!! :,)

Men innan vår lilla fest återupptog jag arbetet med att återigen få tag i Keolis representant i Sundsvall, och till slut klickade det till i andra sidan linjen. Tyvärr fick jag ett inte allt för roligt besked, nästa rekrytering kommer strax efter årsskiftet. Det innebär att jag får kanske vänta minst två månader innan jag kan förvänta mig jobb.

Tråkigt Keolis!

Men en bra sak fick jag till slut veta, under festen fick vi som gjorde provet i tordags gå in på Anna och "Ulfens" kontor och väl där fick vi veta attYKB:et är klart och därmed också att körkortet borde vara säkrat, för imorgon ska både jag och Amalia fotografera oss inför nya körkortet, tar man en högre behöriget som gör att gamla körkortet inte stämmer, måste en ny bild också tas. Och imorgon är det också dags för den absolut sista körningen med Liljaskolan.

Men mer om det blir det i senare inlägg, nämast imorgon.

Hej igen därute, det har blivit dags att sparka igång denna allra sista veckan som tillbringas här i Vännäs i Västerbotten, innan jag slutligen flyttar tillbaka till Sundsvall.

Jag börjar med att berätta att svaret från senaste provet verkar dröja ytterliggare, för än så länge så har inget svar dykt upp, men bara för att jag får vänta lite mer än jag borde göra, så håller jag fortfarande på min magkänsla. För trots allt så är jag övertygad att det kommer att gå vägen, i alla fall om jag just nu tycker att dagarna går riktigt långsamt, för just nu befinner jag mig i lite arbetslöshet för allt skoljobb är i princip klart.

Men så fort jag får reda på svar så slänger jag upp ett inlägg så fort som möjligt.

Men det finns andra saker man kan ta och berätta, för idag var det så att jag tog det första steget och ringa hem till det lokala bussföretaget, och fram kom jag, men min kontakt jobbade för närvarande i Stockholm, och imorgon tar jag upp kampen igen och ringer till den andra kontakten på företaget som jag fick. Mer om det imorgon, men jag kan redan här och nu berätta att igår åkte jag med den bussförare som jag hade på praktiken tidigare i höst, och enligt han var det visst så att redan den 26:e är det dags för en internutbildning, men än så länge har jag inte det bekräftat, och kanske får jag veta mer imorgon.

Följ utvecklingen i senare inlägg, mer bloggande kommer som vanligt imorgon igen.

Ja, i natt blev det alltså klart. Jag är godkänd yrkesförare kan man säga, efter nästan två dygns väntan. Och idag var det också dags för kursens allra sista prov, som var i fordonsteknisk teori med "Ulfen" som prov-vakt. Förvånande nog dök det bara upp fyra stycken som skulle göra provet med mig inräknad. Och jämfört med när jag gjorde YKB:et del 2 för ett par dagar sen, var jag betydligt mindre benägen att drabbas av ett metalt sammanbrott som man oftast får när man inser att frågorna är svårare än vad man är beredd på.

Jag lyckades i alla fall lämna in det fulltecknat dock med ett och annat osäkert svar. Men provsvaren kan dröja till fredag eftermiddag, och därför väljer jag att förlägga mitt kommande samtal med bussbolaget Keolis till nästa vecka. 

Men nu till den nyligen avslutade YKB-biten, för som sagt fick jag svars-sms:et i natt. Klockan var 23.50 när sms:et damp ner i mobilen från Anna Eliasson, och direkt vaknade jag med ett ryck, men inte kunde jag föreställa mig att våran lärare fortfarande var uppe så sent, men det var hon. Och jag kunde först inte tro det jag läste, och det gjorde mig såklart glad men också riktigt exalterad så att jag blev riktigt snorpigg. Efter att ha legat och vridit mig i mörkret ett bra tag så tog jag tag i mobilen och letade fram nån bra Spotify-lista med avslappningsmusik. Klockan var runt 02.30 sista gången jag kollade klockan, innan jag till slut somnade. Och tro det eller ej men jag var kände mig någorlunda utvilad ändå när väl väckar'n ringde vid 07.50, och jag kunde njuta av dagen dock med dagens kommande prov i huvudet, bara att plugga och göra det bästa av det bästa kan.

Och den här stora nyheten får avsluta den här blogg-veckan, och så tar vi nya tag när den absolut sista veckan ska huggas in med både körlektion, knytkalas och ett farväl till den by som varit mitt hem dom senaste 15 veckorna.

Nu tar jag helg och återkommer på måndag med resultatet från senaste provet som gjordes idag, så tills dess ha en trevlig helg.

Inför väntan på provsvaret, så finns det inget annat att göra än att plugga inför det sista provet i fordonsteknisk teori, som förhoppningsvis är det sista provet som jag gör här, för det vore hur härligt som helst att bli godkänd på YKB del 2 och på det som kommer härnäst. Men som jag har lärt mig av egen erfarenhet, jag kan inte hämta ut nåt i förskott och man kan aldrig vara säker, men jag är rätt säker på att provet imorgon som "Ulfen" har kan gå vägen. Det har jag märkt under hela tiden jag varit här, för dom prov Anna har haft har jag fejlat två gånger på, under "Ulfens" prov har det varit högst gränsfall en gång men inget mer än så.

I alla fall ser det ut just så här på mitt skrivbord på Lägret här i Vännäs:

Och imorgon finns det gott om tid att läsa på in i det sista men mer om hur det går får vi se, kanske får jag även provsvaret från YKB-provet och morgondagens prov på samma gång, om jag överhuvudtaget kan gå vidare med flaggan i topp eller om jag får fortsätta våndas medans tiden går.

Mer om det i nästa inlägg, närmast imorgon.

Det absolut svåraste provet i världshistorien har avklarats, och det är med blandade känslor som jag nu väntar på resultatet av YKB-provet del 2, helt klart är att just idag gjorde jag provet på vinst eller förlust och precis som förra delen av det sk YKB-provet är det långt ifrån alla som får godkänt, och jag är väl förberedd på att det kan komma att gå åt skogen, men i så fall får jag hoppas att det är det sista någonsin jag får göra om. "Ulfens" prov i övermorgon är förhållandevis lättare men kräver ändå att jag pluggar som jag också tänker göra nu.

Och med det lämnar jag provet för det här inlägget, nu till lite trevligare saker. Bilden ovan var från en av våra två gruppredovisningar i klassrumsmörkret, och det handlade om "Service Ombord" och "Hälsa, arbetsmiljö och sjukdomar". Och vid båda hade jag lirkat in lite filmklipp från nätet som var tyckte jag, relevanta för just då.

Så det var helt enkelt den trevligaste biten av dagen, och Anna uppskattade det vi hade att bjuda på. Trots att stämningen och nervositeten från provet imorse lämnade ingen av oss oberörd.

Nu går jag vidare med nästa utmaning, och mer bloggande blir det som vanligt imorgon igen.

Innan jag slutar skulle jag vilja säga några ord om dom son inte kan sköta sig på prov, och blir godkänd på den fula vägen, om man inte blir upptäckt.

"Fusklappar är en biljett till att inte få någon riktig utbildning, du förstör för dig själv, för dina kompisar omkring dig och för dina medmänniskor som försöker hjälpa dig till och på den rätta vägen till ett bra liv, tänk på det innan du tar ett sådant snedsteg. Kom ihåg det!".

Hej hej där ute, den näst sista veckan på kursen har anlänt till Vännäs och det dags för ett måndagsinlägg.

Men jag börjar med berätta att väntan är över för provresultatet för YKB-provet del 1. Klockan var strax efter 21.30 i torsdags när så sms:et dök upp i min mobil. Alla som gjorde om provet i torsdags blev godkända, ett härligt resultat som gör att vi på kursen här och nu kan kämpa vidare med det som kommer den här veckan. För just nu känns det tufft, ungefär som för flygbolaget SAS.

Det som händer är att två prov, ganska tät ihop ska genomföras, ett par redovisningar ska också hinnas med och dom kommer direkt efter provet tidigt imorgon.

Torsdagen bjuder på det andra och sista provet i kursen, och om alla proven är godkända är så gott som YKB:et mitt, och då kan jag fokusera på en sak till, det har blivit dags för att ringa upp min kontakt på bussbolaget Keolis hemma i stan, och höra hur det ser ut med jobb den kommande tiden.

Men det får jag återkomma till i senare inlägg.

Men nog om det och istället ska jag berätta om dagen som varit, för det är betydligt enklare att berätta om nät som varit än om det som förväntas komma.

Under hela dagen har tre kör-grupper (rosa, röd och grön grupp á två pers, där ibland jag och Amalia) varit ute på E4:an mellan Umeå-Örnsköldsvik och tränat omkörningar, lektionen gick ut på att vi åkte i två fullstora bussar, och så körde vi helt enkelt om varann i inte allt för höga hastigheter flera gånger om. Bussarna hade förrutom den vanliga manuella växellådan, även med Volvos I-Shift 

I varje buss var vi alltså tre personer plus lärare/intruktör, vi elever turades om och ungefär fick varje elev en tredjedel av sträckan att öva omkörningar på. Och när det så var dags för min tur tyckte jag ännu en gång att läraren/intruktören var ovanligt tyst medans jag rattade bussen, vad vet jag. Och ska jag vara helt ärlig var det lättare med manuell växellåda, och att det var makalöst kul.

Nästa körning som också blir den absolut sista här i Vännäs, kommer nästa onsdag.

Nu tar jag och tuggar lite böcker, men mer bloggande blir det som vanligt imorgon igen.

Så kom tordagen och i eftermiddags öppnades åter igen chansen att få bli godkänd på YKB-provet del 1, och mina erfarenheter om att få göra omprov har blivit  bättre, inte minst efter stunden i klassrummet, exakt samma frågor fick vi svara på igen och det öppnade för att eventuella småfel kom fram i huvudet under provets gång från förra chansen, kunde korigeras.

Och den här gången var det "Ulfens" tur att få vara provvakt, och när han sade att det inte såg allt för ille ut, så ökar mina förhoppningar om att få godkänt. Men provsvaren kommer att dröja lite, för det är än så länge osäkert när det blir. "Ulfen" gjorde en uppskattning och sade att kanske imorgon kväll så kommer det att dimpa ner ett sms där det står om jag har lyckats elle ej.

Men mer om det i måndagens inlägg.

Innan jag avslutar detta inlägg så kan jag tala om att när man går här på Liljaskolan så blir man sig inte dålig när man kränger på sig en reflexväst jämfört hemma mitt i Sundsvall, där vissa tycker det ser lite töntigt ut. Men inte här, för enligt Liljaskolan och arbetsmiljöreglerna skall alla som utbildar sig till maskinförare, lastbilsförare m.m måste ha varselkläder både byxor som jacka. Så när jag går till skolan för ex äta middag, sätter jag på mig min varselväst med motivation.

Det var det, nu tar jag helg

Mer bloggande blir det som sagt på måndag.