Men jag börjar med att berätta om morgonen för det var då det skulle göras, ringa upp Britt-Marie på Keolis Rekrytering. Anledningen var att hon hade försökt nå mig utan resultat och det var först flera timmar senare som jag fick veta att hon hade ringt.

Men idag kom så en ny chans, hjärtat slog några extra slag när jag slog nummret och väntade på svar, när så Britt-Marie svarade efter lite fördröjning släppte sakta men säkert nervositeten. Snacket stod hon helt och hållet själv för, hon hade fått tillgång till mitt fulla CV på fem sidor.

Under samtalets gång fick jag bekräftat att bussförare behövs just nu, men för min del blir det lite annorlunda som till stor del berodde på att jag är först klar 23 november. Men precis som Martin Olofsson sade till mig under praktiken i början av september sade även Britt-Marie, "ring upp när du är klar med utbildningen", men jag slutar ändå inte hoppas, det kan vara så att flera inte visste om vad dom gav sig in på och slutar direkt. Den iställningen får jag ha, och det var också så när jag kom in här i Vännäs på utbildningen, återbud.

Ja om tre veckor får jag alltså veta, och jag slänger upp ett inlägg så snart jag kan.

Nu till dagens syssla, ovan är en bild på det arbete som det jobbas med just nu, 155 frågor i ett häfte som med hjälp av en bok ska besvaras, Åkerihandboken 2012, som på det hela taget känns väldigt mödosamt för det tar tid att hitta svaren och sedan skriva ner dom. Och jag och min skrivkramp är ingen bra kombination i detta fall,  men detta ger nåt att pyssla med under helgen, för hem till hemorten blir det först på måndag, jag blir kvar här i helgen i Vännäs för första gången under den här resans gång.

Och innan jag tar helg så glömde jag att berätta att jag fortfarande ligger i framkant, för ännu en gång blev jag godkänd med marginal på gårdagens prov. Nu siktar jag på att åter bli godkänd på dom nästkommande två återstående. Men nu är det godnatt för min del, för i gryningen är det mera busskörning på G.

Mera bloggande blir det på måndag igen, trevlig helg. 

Det började som vanligt med körning, och känslan av att detta kommer att bli ytterliggare en bra körning kändes, inte minst från gårdagen så allt föll på plats. Och visst kan jag ge min magkänsla rätt, för väl på plats i centrala Umeås tidiga trafikliv efter en något krokig resa dit, började jag göra nästan exakt det som gjordes igår, perfekta kurvtagningar och hålla ut svängarna i rondellerna. Ulfen som var med oss denna tidiga morgon var tyst, nästan oroväckande tyst, för antingen gick det väldigt bra eller så var det helt tvärtom, där jag fick veta sen att det förstnämnda stämde bäst. 

Rätt var det var så sade plötsligt Ulfen "Nu åk vi till Shell och så ska vi göra förarbyte", det var Amalias tur. "Redan" tänkte jag, medans jag tog in i sista rondellen in till Teg och Shell-macken för ännu en kopp kaffe och bulle, precis som igår.

Nu med Amalia bakom ratten kunde jag sedan luta mig tillbaka och läsa på inför dagens prov i FKG-TB i skenet av busens läslampa i den då mörka bussen, för solen hade inte hunnit upp ännu denna arla morgonstund i Umeå.

Efter provet rullade det fortsatt på och väl då skulle vi i klassen få ännu en ny uppgift att brottas med, ett häfte på 155 frågor, som till viss del har att göra med nästa prov, för om två veckor väntar det. Det stora YKB-provet, som än så länge känns stort och lite skrämmande. Den här gången består det av drygt 60 frågor av olika karaktär som är uppdelade i två delar. Men med detta provet är körkortet inte långt borta, för efter praktiken nästa vecka, är det bara tre veckor kvar av den här kursen.

Nu till rubriken, för strax före halv tolv ringde ett dolt nummer på min telefon. Jag upptäckte det inte förrän en halvtimme senare när jag åt lunch, och eftersom det inte stod nått nummer kunde jag inte återkoppla. Men ikväll strax efter att jag käkat middag på skolan hade jag ett nytt meddelande på mobilsvar. En Britt-Marie från Keolis Rekrytering hade ringt och ville komma i kontakt med mig. Enligt meddelandet ville hon att jag skulle återkomma vid 13-tiden, men eftersom meddelandet kom fram till mig flera timmar senare var det lite för sent. Vi får väl se vad som händer om jag nu ringer imorgon, och vad för besked jag får. Jag kommer att ha inställningen att under dessa timmar kan hon ha fått tag på en annan och uteslutit mig, men det återstår att se. 

Härnäst blir det egna studier hela dagen, och nästa busskörning kommer redan tidigt på fredag morgon kl 5.00

Men mera bloggande blir det som vanligt redan imorgon igen.

Inget går ju upp mot en busstur, tänkte jag. Och när så efter lite små misstag och fel med bussens ena blinkers så rullade vi så till centrala Umeå, med Amalia bakom ratten, via E10:an. 

Väl i Umeå började så utmaningarna, rondellkörning. Och är det nåt vi som kör en buss på 12 meter så är det hur lång vi än är så skall vi inte skära av eller för all del inte gå onödigt mycket så att medtrafikanterna påverkas i sidled. Och som sagt Amalia började, och vilken kanonkörning vi hade. Under hela körningen märkte jag en väsentlig skillnad, dom mjuka växlingarna som tidigare var ett problem. Dom verkade som min kompis klarade till 100%. När så det var dags för förarbyte i Ersmark norr om stan, hade jag tidigare peppat mig själv och intalat att nu skärper jag mig och gör rondellerna raka, och visst blev det som jag tänkt mig. Läraren var relativt tyst, det måste ha hänt något under tiden vi hade senaste körningen i förra veckan. Och mycket av det Anna, vår lärare under resan, hade sagt i slutet på lektionen lät vettigt, "det är i stadskörning det mesta brukar falla på plats". Men vi får se, härnäst väntar ytterliggare en körning tidigt imorgon bitti nämligen kl 5.00, också i centrala Umeå, men med Ulfen som intruktör.

Dagen har nu precis avslutats, med lite fordonsteori, som bestod av genomgång av kanske det absolut sista provet för den här kursen, som är förlaggd näst sista veckan.

Men sammanfattningsvis kan man säga att den här körningen idag, trots lite is- och frosthalka, är den hittills bästa på hela kursen.

Mer om morgondagens körning blir det som vanligt i bloggen imorgon igen.

Måndag igen, och bara drygt fem veckor kvar och med dagens rubrik menas att vi alla 10 är tillbaka till kvällslektionerna med Ulfen, och på nästan alla kvällar är det mörkt överallt, men det behövs för att overhead-apparaten ska fungera på rätt sätt. Nu laddar vi om inför fordonsteorins och den här kursens sista prov, som handlar om kraftöverföring och kyl- smörj- el- och styrsystemet. Annars är det tillbaka till det normala, dvs plugg inför onsdagens prov i FKG-TB, och hela två körningar den här veckan, båda är förlagda tidigt på morgonen, den första kl 7.00 imorgon bitti. Och jag är laddad, både mentalt och inom proviant, Kenneth i Liljaskolans kök ordnade snabbt ihop en frukostpåse och inom några minuter gick man därifrån utan att vara orolig att gå hungrig på morgonen därpå.

Och just ja, som ni kanske ser på bloggens yttre sidor finns det reklambanners, och bland dom kan man hajpa sin blogg i syftet att få ännu mer läsare, vilket inte låter så dumt. Kanske man ska ta och göra det inom kort, men då tänker jag inte locka med nån jäkla chips- eller godispåse, vill nämligen vara så seriös som möjligt. 

Men mer bloggande blir det som vanligt igen imorgon.

"Ingen gillar att vara arbetslös" som så många säger, även vår lärare. Och det var lite så jag kände just idag, men ändå inte. Under den här smått så kallade dö-tiden, har jag gjort om en detalj här på sidan. Det har nämligen dykt upp en ny inläggs-kategori i menyn till vänster som du som besökare hittar ovanför "Arkiv". Fram till nu har alla inlägg lagts under ett och samma kategori, nämligen "Allmänt" ända sedan starten sommaren 2009. Nu blir det lättare att skilja min tid här i Vännäs och min övrig tid när det gäller allt annat som inte har med bussförarutbildningen att göra.

Men förrutom det så har jag pluggat till det som jag tycker inte är allt för svårt prov, FKG-TB. Som i det enklaste laget består av kunskaper rörande belysning, reflexer, däck och hjul, hastighetsregulatorer och lite till. Samtidigt blir det körningar som vanligt, och så som jag fått veta blir det stadskörning nästa gång, både i och utanför Umeå.

Också under nästa vecka, nämligen den 27 oktober som är på en lördag, har det exakt gått två år sedan jag tog mitt efterlängtade körkort för personbil. Och det innebär att den sk prövotiden för körkortet löper ut. Att jag sedan efter att kör- och kunskapsprovet för behörighet B var klart och godkänt, kunde jag inte föreställa mig att sedan utöka behörigheten med ett D på körkortet två år senare, men så är verkligheten nu.

Om en vecka alltså, mer bloggande blir det som vanligt på måndag igen.

Tills dess ha en trevlig helg

Så till slut kom det jag hade väntat på, provsvaren. Och för att få godkänt skulle man ha minst 31 poäng av 42 möjliga. Ett mål som nåddes med marginal den här gången och inte som förra gången under "Ulfens" prov att vara precis på gränsen till att få underkänt. 17 oktober är det nu, och redan börjar det hända saker, inte bara i skolan utan också nere i byn.

Men låt mig återkomma till det, för under provets gång lyckades jag skrapa ihop 35 poäng, godkänt med marginal alltså. Och med det återstår bara tre prov kvar under hela kursen. Först i FKG-TB, följt av det stora YKB-provet, och allt avslutas med det sista provet i fordonsteori näst sista veckan här uppe. Alltsom tiden går börjar D-körkortet närma sig.

Men förutom att det händer saker i skolan så händer det saker nere i byn, i butikerna och affärerna. Vännäs har både ICA Supermarket och COOP Konsum inom en 100-metersradie, och så vitt jag vet har både ICA och COOP börjat med lite julskyltning. För både pepparkakor och även lite julmust och glögg har dykt upp på hyllor och golv, med bara drygt två månader kvar till jul. Snart är det bara en tidsfråga innan ljusdekorationerna börjar lysa på väggarna i byn, som får mig att relatera lite till filmen "Ett Päron Till Farsa Firar Jul" från 1989, där Chevy Chase i rollen som Mr Clark Griswold, fullkomligt överdimensionerar sitt hus med bländande ljusdekorationer på såväl väggar, tak och gräsmattor. Och faktum är att på flera håll i landet finns det snarlika fall av detta, en av dom finns faktiskt i hemma i Sundsvall.

Undrar om han/hon har sett filmen tro.

Nu tar jag återigen tu med plugget till provet nästa vecka, mer bloggande från R.I.M blir det som vanligt imorgon igen.

När rullgardinen rullades upp här på Lägret i Vännäs i morse så mötes jag av ett delvis vitt landskap. Mm trevligt tänkte jag, men när jag väl hade satt foten utanför dörren så var det inget än bara blaskig och väldigt blöt sådan, snöblandat regn eller som det heter på norska "sludd". Men dagen skulle ändå huggas in, närmast var det ju ett inte allt för trevligt prov som skulle avklaras i motorteknisk teori, men men. Lite blask har inte stoppat någon, om det inte skulle ha frysit på men temperaturen var ovanför plus.

Men innan provet passade jag på att besöka biblioteket för lite uppvärmning inför det som komma skall, och även förbereda lite på ett av dom två grupparbetena. Varför inte göra en buss-info, som man kanske kommer att ta i en mikrofon på en buss på väg långt bort. 

För eller senare så kommer allvaret och det som man måste göra. Men lyckades ändå lämna in provet väl nedklottrat och mig själv i ett nöjt tillstånd. Nu kan jag se framemot ett lite lugnare tempo, två av dom kommande tre proven kommer inte vara så omfattande känns det som, jag har redan kollat igenom det jag ska plugga inför nästa prov inom fordonsteknisk teori som skrivs näst sista veckan på min vistelse här.

Liljaskolan

Och just ja, förra provet som var i KKL & KKF, vet jag att jag inte skrev ett ord om det i förra veckan, för redan i onsdags fick jag veta, alla vi 10 som pluggar den här kursen fick godkänt på det, bra teamwork som Anna skrev i svars-sms: et. Det känns helt fantastiskt. 

Nu väntar några död-dagar fram till helgen, men grupparbetet ska göras. Men det blir på fredag.

Hej så länge

Hej igen därute denna måndag, det har blivit en helt ny vecka här i Vännäs höstmörker. Ungefär 10 timmar blev det ute på vägarna idag, något som jag inte riktigt har varit med om tidigare, men faktum är att jag bara körde 20 procent av den tiden, min kompis Amalia fick sig ett något längre körpass, men det kanske inte var så konstigt.

Dagen började på Vännäs Buss AB i garaget strax före kl 7.00 Och eftersom Anna inte riktigt dykt upp än, och garaget var öppet så satte jag igång med säkerhetskontrollen av bussen. Senare dök så småningom Anna upp, men med ett litet sällskap som skulle få följa med under hela lektionen, nämligen en av hennes små döttrar. Tova 4 år var med, och givetvis skulle hon sitta säkert, i egen medhavd bälteskudde förstås.

Efter ca 20 minuter efter lite stuvande och justerande så kunde vi till slut starta maskineriet och åka mot vårt mål, som var Skellefteå, via Vindeln och Burträsk. En sträcka som senare visade sig vara en krängande historia, och det gällde absolut inte att slöa till bakom ratten, inte bara för att den var krokig och hoppig, man fick se sig om efter fläckvis halka, för under hela resan pendlade temperaturen på mellan +5 till -3 grader. Vid ett tillfälle var det frågan om lite snöfall.

Men som man måste göra så är det raster, och ett par sådana tog vi, ett i Skellefteå förstås hos Amalia som också bor där, men även i Hökmark strax norr om Umeå där Lövånger Bröd har sitt bageri, som nästan enbart gör tunnbröd och till ett bra pris också när man köper det direkt från fabriken.

Klockan var strax efter 17 när vi så äntrade bussgaraget i Vännäs, Jag, Amalia, Anna och Tova, trötta men nöjda med dagens strapatser och upplevelser ute på dom västerbottniska vägarna.

Och det som ligger för dörren just nu är att jag absolut inte får glömma provet imorgon bitti i motorteknisk teori, men mer om det blir det i nästa inlägg, närmast imorgon igen.