Hej igen därute denna måndag, det har blivit en helt ny vecka här i Vännäs höstmörker. Ungefär 10 timmar blev det ute på vägarna idag, något som jag inte riktigt har varit med om tidigare, men faktum är att jag bara körde 20 procent av den tiden, min kompis Amalia fick sig ett något längre körpass, men det kanske inte var så konstigt.

Dagen började på Vännäs Buss AB i garaget strax före kl 7.00 Och eftersom Anna inte riktigt dykt upp än, och garaget var öppet så satte jag igång med säkerhetskontrollen av bussen. Senare dök så småningom Anna upp, men med ett litet sällskap som skulle få följa med under hela lektionen, nämligen en av hennes små döttrar. Tova 4 år var med, och givetvis skulle hon sitta säkert, i egen medhavd bälteskudde förstås.

Efter ca 20 minuter efter lite stuvande och justerande så kunde vi till slut starta maskineriet och åka mot vårt mål, som var Skellefteå, via Vindeln och Burträsk. En sträcka som senare visade sig vara en krängande historia, och det gällde absolut inte att slöa till bakom ratten, inte bara för att den var krokig och hoppig, man fick se sig om efter fläckvis halka, för under hela resan pendlade temperaturen på mellan +5 till -3 grader. Vid ett tillfälle var det frågan om lite snöfall.

Men som man måste göra så är det raster, och ett par sådana tog vi, ett i Skellefteå förstås hos Amalia som också bor där, men även i Hökmark strax norr om Umeå där Lövånger Bröd har sitt bageri, som nästan enbart gör tunnbröd och till ett bra pris också när man köper det direkt från fabriken.

Klockan var strax efter 17 när vi så äntrade bussgaraget i Vännäs, Jag, Amalia, Anna och Tova, trötta men nöjda med dagens strapatser och upplevelser ute på dom västerbottniska vägarna.

Och det som ligger för dörren just nu är att jag absolut inte får glömma provet imorgon bitti i motorteknisk teori, men mer om det blir det i nästa inlägg, närmast imorgon igen.