Inget går ju upp mot en busstur, tänkte jag. Och när så efter lite små misstag och fel med bussens ena blinkers så rullade vi så till centrala Umeå, med Amalia bakom ratten, via E10:an. 

Väl i Umeå började så utmaningarna, rondellkörning. Och är det nåt vi som kör en buss på 12 meter så är det hur lång vi än är så skall vi inte skära av eller för all del inte gå onödigt mycket så att medtrafikanterna påverkas i sidled. Och som sagt Amalia började, och vilken kanonkörning vi hade. Under hela körningen märkte jag en väsentlig skillnad, dom mjuka växlingarna som tidigare var ett problem. Dom verkade som min kompis klarade till 100%. När så det var dags för förarbyte i Ersmark norr om stan, hade jag tidigare peppat mig själv och intalat att nu skärper jag mig och gör rondellerna raka, och visst blev det som jag tänkt mig. Läraren var relativt tyst, det måste ha hänt något under tiden vi hade senaste körningen i förra veckan. Och mycket av det Anna, vår lärare under resan, hade sagt i slutet på lektionen lät vettigt, "det är i stadskörning det mesta brukar falla på plats". Men vi får se, härnäst väntar ytterliggare en körning tidigt imorgon bitti nämligen kl 5.00, också i centrala Umeå, men med Ulfen som intruktör.

Dagen har nu precis avslutats, med lite fordonsteori, som bestod av genomgång av kanske det absolut sista provet för den här kursen, som är förlaggd näst sista veckan.

Men sammanfattningsvis kan man säga att den här körningen idag, trots lite is- och frosthalka, är den hittills bästa på hela kursen.

Mer om morgondagens körning blir det som vanligt i bloggen imorgon igen.