Jag kunde tro mina ögon när jag åt frukost och lunch på skolan idag. Morgonen bjöd på förrutom det vanliga yoghurt med flingor, bröd och te, utan även gröt med kanel och socker. Sådan frukost som skolan hade imorse har jag inte ätit sen jag slutade förskolan för 14 år sen, en hel del flachbacks fick jag. Och inte nog med det, väl till lunch var det potatisbullar med lingonsylt som serverades. Och jag och potatisbullar är nästan som att jämföra med te och scones, och så har det varit under hela grundskolan, vad jag kan minnas.

Nu till skolan, för efter en lugn förmiddag var det dags att kasta sig in i teorin, för lite nytt ska påbörjas och även en ny vana, för är det nåt man får räkna med vuxenutbildningen så är det långa dagar man jobbar. Som exempel börjar morgondagen 8.30 och avslutas 20.00, med såklart raster emellan. 

Att utföra en säkerhetskontroll är en av dom sakerna man måste göra innan man börjar jobba som chaufför.

Ulf på bilden ovan, eller "Ulfen" eller "Grönis" som jag också kallar honom för, är en av dom lärare som har ansvaret för oss elever under tiden här, efter att ha jobbat i 25 år som både förare och mekaniker. Och visst får man ha checklista på det som ska kollasn men den får inte säga oss hur vi ska göra dom olika momenten i säkerhetskontrollen, som omfattar allt från hjul och bultar till inre säkerhetsutrustning och dörrautomatik.

Ja, det var lite av vad som dagen bjöd på idag, imorgon väntar mördar-dagen i just detta klassrum på Liljas Väg 15 mitt i Vännäs. 

Godnatt

Så var det dags, kursens första prov. Och visst hade jag pluggat alltid, nästan allt hade jag kämpat med att memorera, så det räckte med att jag såg frågan så visste jag vilket svar som skulle dit.

Men som krävde mest tålamod idag var när jag återigen tog telefonen och ringde CSN, för än så länge har jag inte fått nå pengar från dom och inte blev saken bättre att CSN ännu en gång påminde om att jag fortfarande har aktivitetsstöd från Försäkringskassan, vilket jag tydligt sagt att jag inte kommer att ha från och med 20 augusti. Men även att skolan också strulade till det lite, men det är preskriberat.

Men efter 6 minuter i telefonkö och ett samtal med rektorsassistenten, så hoppas jag att alla problem snart kommer att vara ur vägen. Sen kan återigen tuffa på med kursen och detta skrivande, som i skrivande stund fått veta att jag blev godkänd på provet.

Nu lägger jag i ytterligare en växel mot D-körkortet efter det här.

Turerna kring färdskrivaren fortsätter, men den här gången var det mest genomgång/repetition inför provet på måndag. Men idag gick också startskottet för det första grupparbetet, jag min kompis Anders valde "förbättra service i bussen för passagerarna" som ex info-skärmar etc.

Idag fick vi också schemat över dom närmaste fyra veckorna, och redan nu vet när teoriveckan respektive då vi har kurser i hantering av farligt gods. Ja, även bussförare ska lära sig detta, tro det eller ej.

Nu närmast står sängen därefter en hel dag för sk självstudier som sedan avslutas med en resa tillbaka till Sundsvall igen, för under varje veckoslut drar jag hem till hemorten.

Nu säger jag godnatt från Vännäs.

En manick som yrkeförare alltid kommer i kontakt med är den sk färdskrivaren, som är obligatorisk. Det är genom den reglerna för kör- och vilotiderna följs, för hur mycket som helst får inte vi köra. Och det finns både analog och digital sådan, och just den analoga var den vi fick bekanta oss med. Jag börjar redan känna att jag har koll på hur den används vilket är bra eftersom vi kommer att ha prov på den på måndag. För viss tar det dock längre tid och då får man försöka förklara på bästa sätt även om det uppstår en viss språkförbistring för dom själva, det svenska fack- och byråkratispråket är inte lätt att förstå sig på om man bara bott i Sverige i mellan 3-6 år.

Men det har bland annat varit ett litet knytkalas för oss, då jag bjöd på bland annat mina lokalproducerade varor. Under måltidens gång lärde vi känna nya rektorn för vuxenutbildningen, dit vi hör till.

En annan trevlig sak är att idag blev det klart med praktikplats för mig, under tre dagar i början av september kommer jag att vara hos Keolis i Sundsvall. Hoppas också såklart att det kommer att bli min framtida arbetsplats.

Har hunnit med mycket känns det som, och då tänker jag på främst det jag har gjort under sommaren, som delvis beståt av skolarbete. Nu så här i efterhand var det nog bra att jag gjorde det, för vissa av oss har inte gjort så mycket. Jag är en av dom som ligger ett steg före.

Men det som mest gjorde min dag var det jag gjorde för en liten stund sen, nämligen kört en buss 400 meter. Och det var verkligen häftigt, det är det största fordonet som jag har kört nånsin. Tyvärr gjorde tekniska problem igår och kanske även idag att bilder inte kan visas på denna sida. Men kommer att så småningom visas här, dock inte nu.

Nu ska jag strax försöka sova efter allt det här.

Allt började kl 4.00 imorse, med ett tidigt tåg till Umeå och därefter ytterligare ett tåg dom sista milen. Och det var kanske inte å svårt att ta sig upp, med tanke på att jag strax skulle för första gången i mitt liv åka tåg norrut.
Väl på plats har jag både inkvarterat och installerat mig själv och påbörjat dagens första lektion, som bara innehöll lite genomgång och en tillbakablick av den veckan som vi långt tidigare avverkat. Och redan om en vecka ska vi ha vårt allra första prov, spännande.

 
Men nu känns 14 veckor långt borta, därför hoppas jag att tiden går fort med hjälp av detta bussförar-bloggade och inte minst trevliga kurskompisar.

Ses imorgon ifrån Vännäs!

Hösten 2010 var händelserik på Hedbergska Gymnasiet, inte minst för att det var valår, och just under det valåret satsades det mycket på att nå ut till oss förstagångsväljare som då gick på gymnasiet. Flera politiker dök upp i aulan, både kommunalpolitiker och riksdagspolitiker. Extra minnesvärd var det när Jonny Skallin från SD dök upp. En lite spännd atmosfär rådde över raderna av inte så roade ungdomar, och så fort SD yttrade sig var det inte långt borta med burop från publiken. Själv minns jag att bredvid mig satt en klasskompis som ursrungligen kom ifrån balkan, som efter att Skallin hade talat färdigt frågade mig "Va fan bor han?" Jag undrade såklart varför han ville veta det, "Jag ska kasta ägg på hans hus" sade han tillbaka. Jag kunde tänka mig att han var både trött och irriterad på just SD, som har fortfarande ryktet om sig att vara ett främlingsfientligt parti.

När alla politiker kom till vår aula fanns det möjlighet för publiken att ställa frågor direkt, jag tog flera gånger tillfället i akt att fråga om bland annat arbetslösheten för just ungdomar. Men den mest känsliga frågan som jag ställde var ju såklart när skolminister och folkpartiledaren Jan Björklund stod på tur. Min fråga var angående SD, och hur Folkpartiet och övriga Alliansen ser på deras politik och om dom skulle samarbeta med SD om dom dom nu kom i riksdagen och Alliansen skulle få fortsatt styre.

Svaret jag fick var inte det jag ville ha, Björklund sade bara "Det som jag är här för att göra är att berätta om min och Alliansens politik och inte om andra partier överhuvudtaget". Strax därefter ville nån annan i publiken veta samma sak, och förtydligade frågan, och då kom svaret som jag egentligen vill få istället. Dock kommer jag inte ihåg vad Björklund svarade.

Dagen efter var det dags för vårt nuvarande kommunalråd, Magnus Sjödin (M) att stå på scen. Sjödin var väldigt tillmötesgående efter att han var klar med talet och till och med fick både han och jag en egen pratstund med varandra, där jag med idel öron lyssnade noga. Vi gick också in på gårdagen då jag ställde Jan Björklund mot väggen, och faktum var att jag fick uppbackning Magnus Sjödin, han och jag delade samma åsikt om att det var dåligt att inte svara ärligt på frågan från början. Då kände jag ju på mig efter ett tag att jag hade trampat Jan Björklund på just en ond tå. 

Imorgon är det absolut sista dagen på Berners, och det innebär slutet på en 5 månader lång utbildning och praktik, där min roll har varit som administratör, fotograf och bilförare. Det var den 5 mars som allt började, Iris Hadar som jag var på hade hittat en arbetsplats där det fanns ett behov av förstärkning inom bilvård och administration. Och väl där öppnade möjligheten för mig att få visa mina absoluta styrkor, som bland annat resulterat i en och annan bil som sålts där. Som fotograf hade jag vid varje bilaffär ett finger med i spelet.

Överst: En såld VW Caddy, i väntan på kunden i bilhallen.

Ovan: Några av bilarna som sålts/väntar på försäljning efter mitt fotande tidigare i vår. Fr vänster: Renault Traffic, VW Caddy och VW Transporter.

Efterhand blev fotandet i mindre och mindre omfattning efter en tid, och nu siktades det mer på bilvård. Personalbrist på hyrbilsföretaget Europcar gjorde att jag fick ytterliggare en roll, då som bilförare. Och på köpet fick jag körvana genom att få köra hyrbilar till bla Örnsköldsvik, Härnösand och Söderhamn.

Men det har inte alltid gått på rälls hela vägen. Tiden på Berners kantades av personalbekymmer och till slut visste inte jag vem som skulle vara min handledare. Men det som kanske var det märkligaste av allt var att under tiden blev jag utvald till att gå en förberedande bussförarutbildning i Timrå, utbildningen gick bra men valde ändå att inte att fortsätta den till hänsyn av praktiken på Berners, ett beslut som jag nu ångrar i efterhand. 

Men nya tider stundar, och efter fem månader väljer jag nu att avsluta tiden Berners och nu satsa på nya äventyr, för i maj fick jag turen med mig att bli antagen till bussförarutbildningen i Vännäs utanför Umeå, vilket gör att framtiden blir ljusare, för dels får jag nu göra det jag har gått och väntat på i över ett år.

Och imorgon är det alltså sista dagen innan äventyret börjar men först lite välbehövlig semester. Och jag kan nu lägga tiden mars-augusti 2012 bakom mig. För är det nått jag lärt mig så är det att kontorsjobb och bilvårdsjobb inte alltid är den perfekt lösningen, inte om man söker efter variation och vill att den ena dagen inte ska vara den andra lik.

Och med det passerar jag portarna för sista gången och lägger upp Berners-skjortan på hyllan. Nästa gång man besöker Berners blir kanske om man är ute efter en ny bil, men det får bli en senare historia.

Nu återstår bara att tacka alla som jobbar där som varit till stort stöd, vi ses nångång i framtiden.

Grabbar och tjejor!