Reservplanen fick gälla idag, som till största del berodde på väderleken. Ett litet regn mötte man när man slog upp ögonen, och genast tänkte jag Fårö

Och så när dagen hade ljusnat lite mer och vädret visade överraskande sin näst bästa sida, satte jag mig i bilen och åkte hela vägen från När på sydöstra Gotland, ända upp till Fårö. Och till er som inte vet vilket jäkla bit vi pratar om så är det en bilfär på uppemot 1,5 timme på slingriga, smala gotländska landsvägar där farten är begränsad till högt 80 km/h

Men resan gick bra, och färjan över gick mycket smidigare än vad jag hade räknat med, så efter drygt 20 minuter i kö och en båttur som tog högst en kvart, låg till slut Fårö helt öppet att utforkas, och Fårö är mest känd för många som hemtrakter för Ingemar Bergman och hans filmproduktion. Men för mig fanns det bara ett fotomotiv som bara är värt en resa hit, nämligen just det, raukarna. Vissa raukar skapar förstås frågetecken hos vissa, hur var det möjligt för vissa att få helt egendomliga och även väldigt märkliga utseenden. 

Mycket raukbilder idag, och detta inlägg är det 300: e inlägget i denna blogg, så många har skrivits under dom snart två år denna blogg har funnits. Nu avundar jag detta med lite musik, med förstås lite tankar till Norge. Imorgon har det gått en vecka sedan hela Norge drabbades av stor sorg.