Då var utseendet klart, liksom att jag är hemma igen i fina Söndsvall igen. Det första som slår mig är att nu börjar nedräkningen till plugget, en vecka kvar på mitt allra sista sommarlov. Morsan som är lärare själv, börjar jobba på måndag. Sen veckan efter äre dags för oss elever att gå dit.

Ska kanske ändå berätta om vad som hände igår kväll, nåt helt otroligt men sant. Nämligen att jag till slut lyckades sänka mitt hcp. På en 9-hålsrunda i och för sig men det spelar igen roll, slutresultatet blev 22 poäng på dom hålen. Och det innebär att jag har sänkt mig från 36, som jag har haft dom senaste tre åren sen jag fick mitt officiella hcp, till 34.

Farfar har hela tiden tjatat på mig att jag behöver bara hålla koll på tre saker när jag slår iväg bollen. Första är att stå rätt till bollen, andra är att inte ha för starkt grepp, för då går det åt skogen. Och det tredje är att slå till när man kommer till framsvingen och riktigt får iväg den, så äre för mig.

Och just den kvällen när jag riktigt fick fick ihop alla poängen, så satt allt på plats. Till skillnad från farsan, som alltid ska ha ett sånt dåligt humör när det inte vill gå som han vill. Men det är hans problem, inte mitt.

En sak som jag inte riktigt kan få nog av, förrutom golf, musik och foto, är "Stefan och krister". Vet inte hur många gånger jag sett det här "Full Frys" som dom gjorde för en herrans massa år sen. Favoriten i den serien är ju såklart "Edvin", som är rent av bokstavligt korkad, men så klockren.

Om ni tycker att det ser lite konstigt ut, är det för att denna blogg ska byta lite utseende, bland annat ska saker och ting justeras och se bättre ut. Jag kan även informera att idag är det precis ett år sedan denna blogg blev invigd. Och det är jätteroligt, så lite tillbakablickar blir det lite längre fram, men det blir efter att jag är klar med utseendet.

Och vad har annars hänt idag? jo för andra gången så var det sååå nära att jag skulle kunna sänka mig, men näädå. Men det jag kan gkädja mig åt är att man har satt ett nytt personbästa. Hela 36 poäng blev det under dom 18 hålens spel, vilket är det högsta nånsin. Kan inte komma ihåg nån gång som jag har fått så här mycket poäng under en 18-hålsrunda.

Ikväll ska jag ut igen men på en 9-hålsrunda, en mycket svårare bana än på den jag har spelat på.

Nu jobbar jag vidare på utseendet och hoppas att det ska bli klart imorgon, nu lite ad dios.

...men inte riktigt. Spelade som sagt golf idag med, precis som jag ghjort sedan en kort tid tillbaka. och vad börjar man med då. Första 5 hålen gick åt helvete, trodde att de resterande hålen skulle gå åt samma håll, åt skogen. men sen hände nåt som kanske bara min personliga tränare kan svara på, det började ljusna. och mot slutet av dom första 9 hålen så började det kännas lättare. Och det slutar med att jag gör säsongens bästa resultat, 17 poäng dom sista 9 hålen. Jag visste att jag hade samlat på mig en del poäng menj att det skulle vara så mycket. Så jag gjorde helt enkelt ett misstag där, genom att kolla scorekortet och sen kom nervositet över mig, och det kan nog vara det som gjorde att dom sista hålen var nära att bli poänglösa. men 17 poäng lyckades man skrapa ihop.

Banan hade trots det återhämtat sig genom att bli härligt torr igen, men resterna från det som har varit låg i form av små små pölar på en del ställen, men lyckligtvis hamnade man inte i dom.

Nu ska jag återigen hoppas på det bästa ute i gräset, och nu vill även farsan hänga med fast till kvällen. Det innebär att sista heldagen som jag är här nere, blir helt och hållet åt golfens tecken. 18-hålsrundan först och sedan 9-hålsrunda senare, ja efter att man har återhämtat sig lite.

Det var det, och nu till lite musik, som är idag åter igen ett soundtrack. Filmen den kommer ifrån är "Crash", musiken är skriven av Mark Isham. Och jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att det här är förmodligen det mest stillsamma soundtrack jag nånsin har hört, så jag är bara tvungen att lägga upp den här. Kanske för att jag rent av gillar den.

Hur jag visste att den fanns var att den finns med i SVT-programmet "Hemliga Svenska Rum". Och jag fick upp ögonen för den och skickade en fråga till tittarservice, men där kunde dom inte säga vad det musikstycket hette, lite konstigt i och för sig, det är ju dom som har gjort programmet. Men till slut hittade jag den.

Som sagt, hela dagen har man tillbringat på golfbanan. Och jag kände att när jag och farfar lämnade huset, att nu kommer det gå bra. Och visst blev det så, i början. Dom första 9 hålen drog jag till mig 15 poäng, men dom sista hålen blev det ynkliga 10-11 poäng. Och även om min form var på topp, så var inte banan det. Det har nämligen regnat mycket, och på nåt sätt har drenerigen inte räckt till. Det märktes inte minst på vissa hål som var genomsura. Så man fick flytta bollen på en bättre gräsplätt, rätt många gånger. Får hoppas att det har torkat tills imorgon.

Vi spelade faktiskt igenom alla 18 hålen på bara tre och en halv timme, kan det vara rekordtid tro? I alla märktes det att det kändes i kroppen, inte minst ryggen på vad man varit med om. Får hålla tummarna på att jag inte kommer ha träningsvärk imorgon då jag åter igen ska ut och spela.

Det är vad som hänt idag, nu lite musik, av en Japan. Han heter i alla fall Kawai Kenji.

Lite golfträning blev det idag, vilket jag inte ha gjort på länge. Golfrunda blir det imorgon, så det passar alldeless utmärkt, får hoppas att greenerna är torra så bollen gåt dit man vill. men det såg länge ut som att det skulle bli ett skitväder, men molnen lättade och till slut blev det varmt i solen. Ska kolla om det blir bra golfväder imorgon, så kommer rundan att gå som smort. och jag måste erkänna att jag känner mig lite ringrostig.

Nu ikväll åt vi hela familjen på en trevlig restaurang, som egentligen kallades för Bistro. Jättegod mat var det också, men när man skulle beställa fanns det inga menyer vid borden, så man fick ta hjälp av två stycken stora tavlor som alla fick sammsas om. Gott och trevligt var det också, och vi sade också att äntligen har Strängnäs fått ett toppen-matställe. Kan slå vad om att Tore Wretman, som tyvärr inte lever längre, skulle ha tyckt om stället.  

I alla fall är det sängdags nu, här får ni lite filmmusik. Lite mellankoli den här gången, Soundtracket kommer från filmen "Donnie Darko". jag tycker att den är rätt bra.

Bloggen har legat lite nere den sista tiden, har varken haft tid eller ork att ens logga in här. Men nu ska jag åtminstone göra ett försök att hålla den här bloggen vi liv. Mitt allra sista sommarlov börjar ta slut, det är bara två veckor tills plugget börjar. Det enda jag gjort under den här veckan är att sova, äta, roa mig så gott det går och åter igen sova. Då har man ingenting att skriva om här känns det som. Men lite saker har man varit med om, bland annat har jag nu friheten att åka vart som helst och knäppa några fina bilder. Tänker fortsätta med det, men den här bloggen kommer inte vara en fotoblogg. Man kanske ska gå ett steg längre när man är ute i skogen, som till exempel vara ute strax innnan det blir mörkt. Tror jag gör så.

Men det som jag inte tänker släppa är såklart musiken och mitt musikskapande. Nu var det en tid sen man stod där vid sitt instrument och det bara kom. Nu får jag nästan kämpa helt mentalt att komma in i det tillstånd som passar när man skapar nåt nytt, och nu har det varit lite svårt. Men jag börjar få lite idéer, jag har två inspirationskällor, Norrländsk stillhet och andra artister. Och när det gäller andra artister så har jag en klar favorit, och det är duon "ad dios". Jag blir helt fascinerad av deras musik, som till stor del speglar den forna människans vördnad av naturen och dess väsen, uråldriga landskap, myter med mera.

Lyckades få tag i ett exklusivt klipp när dom tidigare i år spelade live i Köpenhamn. Nära för dom eftersom dom är från Lund i Skåne. Klippet kommer här, På klaviatur har vi Mikael Dahlberg, på sax Jens Andreasson och vid det här tillfället hade dom en gitarist, Magnus Waldeborn.

Efter en ganska hektisk period med sommarjobb, så är man nu ledig i tre veckor, och vad kan då passa bättre med sovmorgon till halv tolv, frukost och sedan ut i det fria. Det var hur härligt som helst, och under lördagen åkte jag ut till Alnö, och ett av få naturreservat som finns på den ön. Reservatet är beläget på Stornäset, alldeles vid havet, vilket gör att det området har ett rikt växt och fågelliv. Så där var jag ett tag, och jag sade det till mig själv, kan det inte finnas fler natureservat i Sundsvall? områden som är utan onödig och förstörande bebyggelse, som låter naturen få vara ifred?

Nästa dag, blev det ännu en fin plats men ännu längre bort, nämligen vid Kovland. Till Kovland gick det bra, men den sista biten var en riktig helvetes-väg, hur dålig som helst. Och visst höll man låg fart, man vill ju inte att moppen ska åt ett annat håll än dit man själv vill. På ditvägen gick det bra, men på resan tillbaka höll det på att gå åt skogen. Vägen som jag färdades på var skadad, och fylld med gropar och rännor där regnvatten runnit. När framhjulet var över en sån trodde jag att jag skulle klara det, men bakhjulet hamnade på kanten och hamnade i hålet. Riktigt nära att jag skulle åka omkull men det klarade sig.

Platsen jag skulle besöka var Prästtjärnen, långt in i skogen. En liten skogsprommenad sen var man vid vattnet.

       Sjön i sig var riktigt fin att titta på, lång ifrån störande bebyggelse dessutom. Det här är bara fyra av dom bilder som jag tog där, för jag tog mig friheten att ta ett varv runt hela tjärnen. Och i det området fanns det små otäckingar, nämligen myror. Men sen kom jag på det att myror inte tycker om vatten, så jag gick helt enkelt nära vattenkanten, utan att bli blöt. Och när det passade sig knäppte jag lite fina bilder, det ni.

Nu funderar jag på vad man kanske ska ta nästa gång, kanske Kovland igen fast på ett annat ställe därborta. Bara leta rätt på nån bra karta så kanske man hittar nån liknande fin plats.

Vi får se ;)