Vet inte riktigt var jag ska börja men i alla fall, mina föräldrar hr varit skilda i fyra år, dom bor bara 10 minuters prommenad emellan, och nu vet jag inte hur jag ska känna. Det är så att pappa jobbar här i centrala Sundsvall, men nu påstår han att han inte trivs eller om hans jobb är bara tillfälligt, men i alla fall har han sökt flera jobb, bland annat flera bankjobb lite längre söderut i Sverige. Och nu står det klart, han har fått ett bankjobb i Enköping, vilket betyder att han komer att flytta dit. Jag tycker såklart att det är riktigt dåligt av honom. Att bara sticka iväg sådär, jag kommer ju inte kunna träffa honom lika ofta, bara några gånger i månaden vilket är på tok för lite. Men det som ändå är dåligt är att jag tvingas flytta, först var det på tal att jag skulle få bo hos mamma. Men det vill jag bara inte, min lillasyster bor där och det är inte ofta jag och hon kommer bra överens, det kommer att bli trångt om jag ska ta alla prylar som jag har hos pappa och knöka n dom i ett litet rum på bara 9 kvadrat. Hemma hos pappa bor jag på en yta av 15 kvadrat, vilket är en stor skillnad. Men det finns ändå ljusglimmtar i det hela. Pappas sambo har sitt jobb här i stan och kan inte överge det, så en extra lägenhet måste fixas. Jag har själv en låtsasbrorsa, som studerar och måste också ha nånstans och bo. Och då får det bli en lägenhet som är tillräkligt rymlig, jag vill bara inte bo i en skrubb. Jag får bara hoppas att det kommer att lösa sig snart, hoppas på det bästa. Jag tänker i alla fall inte flytta till Enköping, jag är inte klar med min utbildning och jag vill framför allt i lämna älsklingen, det kan jag bara inte.

Men nu måste jag fokusera på det som kommer härnäst, har en del arbete i skolan och jag kan även berätta att jag troligen kommer att sommarjobba på Coop Extra igen. Första gånge var 2008 och då fick jag jobba 3 veckor, året där på, 4 veckor och nu i år blir det 5 veckor, så det är bara positivt. 

Nu tror jag ska ta och läxläsa, har prov på måndag då jag och klassen försöka kunna Shakespere. Och strax där efter, lov. Härligt härligt.