Har haft en tanke och det är att det är bara drygt två veckor mellan sportlovet och påsklovet, så då är det första som jag får i huvve, good for me. Jajja lite skolarbete har ingen dött av, för jag känner på mig att dom här så kallade dagarna kommer att gå undan och sen är det lov igen. Under förra påsklovet var jag på Cypern, men i år är jag hemma, och då får jag uppleva våren när den kommer, se hur all den här snön kommer att försvinna. Och sen när den är borta och det är nogolunda varmt väder är det äntligen dags att rulla ut moppen. Guud vad jag längtar, slippa åka buss när man kan åka när man vill. Det känns helt underbart, frihet kallas det för övrigt.

Och jag tror jag ska byta bakgrundsbild här på bloggen när våren kommer vilket är snart, för nu är man trött på vintern och allt som hör till. Jag brukar få som kanske de flesta brukar få när det blir vår nämligen vårkänslor, hur det pirrar till i kroppen och alla ens förväntningar börjar bli fler och fler, och större och större. Och slutligen när sommaren kommer når nog säkert känslorna och förväntningarna sin kulmen. Ser verkligen fram emot det.

Men nu är nu och jag måste fokusera på skolan, år 2 är snart slut och jag har en del kvar av detta läsår. Men jag måste berätta att jag tyvärr blivit utsatt för en skojjare. För när jag öppnade skåpet i skolan i onsdags, trillade det ut ett par lappar. Och dom var vikta på mitten så att när dom sitter ihop, ser ut som ett litet häfte. Men i alla fall så stod det "Boken om..." och följt av ett namn på en tjej som går i år 3. Och när man öppnade den stod det först som om det var en saga "Det var en gång en..." och en liten berättelse om den där tjejen. Att det stod att hon drömmde om sin stora kärlek, och sedan helt plötsligt så stod mitt namn där (visserligen felstavat).

Då kände jag att den huvudvärk som jag fick några timmar tidigare, kom tillbaka. Jag fick läsa om det flera gånger innan jag förstod att det var mig det var frågan om. Men istället för att drabbas av viss nervositet så tog jag det bara lungt.

Nästa dag sökte jag upp tjejen som nämdes i lapparna och jag visade henne dom. Men hon kom med ett lungnade besked, det var inte hon som hade skrivit papperslappana och sedan petat in dom i mitt skåp. Sedan började hon och jag tänka och försöka komma på vem som kanske hade gjort det. Men vem vet, hon kanske inte vågade erkänna att det var hon som hade skrivit detta. Men jag vet att sånt här ska man bara ta med en nypa salt, inte göra nån stor affär av det. Men en sak är säker och det är att sådant här skoj inte är kul och jag är lite upprörd, för det är ändå en männsiskas känslor som man leker med, och det ska man absolut inte göra. Jag tror säkert att tjejen som var med i den här lilla historien känner likadant som jag, och att vi båda vill veta vem som ligger bakom allt.

Men nu ska jag inte rabbla upp mer om den lilla historien, för den har jag ändå lämnat bakom mig. Nu lite skön musik av "The Corrs", en grupp från Irland som gör pop/keltisk-musik, rätt skön att lyssna till.

Trevlig helg ;)