Hösten 2010 var händelserik på Hedbergska Gymnasiet, inte minst för att det var valår, och just under det valåret satsades det mycket på att nå ut till oss förstagångsväljare som då gick på gymnasiet. Flera politiker dök upp i aulan, både kommunalpolitiker och riksdagspolitiker. Extra minnesvärd var det när Jonny Skallin från SD dök upp. En lite spännd atmosfär rådde över raderna av inte så roade ungdomar, och så fort SD yttrade sig var det inte långt borta med burop från publiken. Själv minns jag att bredvid mig satt en klasskompis som ursrungligen kom ifrån balkan, som efter att Skallin hade talat färdigt frågade mig "Va fan bor han?" Jag undrade såklart varför han ville veta det, "Jag ska kasta ägg på hans hus" sade han tillbaka. Jag kunde tänka mig att han var både trött och irriterad på just SD, som har fortfarande ryktet om sig att vara ett främlingsfientligt parti.

När alla politiker kom till vår aula fanns det möjlighet för publiken att ställa frågor direkt, jag tog flera gånger tillfället i akt att fråga om bland annat arbetslösheten för just ungdomar. Men den mest känsliga frågan som jag ställde var ju såklart när skolminister och folkpartiledaren Jan Björklund stod på tur. Min fråga var angående SD, och hur Folkpartiet och övriga Alliansen ser på deras politik och om dom skulle samarbeta med SD om dom dom nu kom i riksdagen och Alliansen skulle få fortsatt styre.

Svaret jag fick var inte det jag ville ha, Björklund sade bara "Det som jag är här för att göra är att berätta om min och Alliansens politik och inte om andra partier överhuvudtaget". Strax därefter ville nån annan i publiken veta samma sak, och förtydligade frågan, och då kom svaret som jag egentligen vill få istället. Dock kommer jag inte ihåg vad Björklund svarade.

Dagen efter var det dags för vårt nuvarande kommunalråd, Magnus Sjödin (M) att stå på scen. Sjödin var väldigt tillmötesgående efter att han var klar med talet och till och med fick både han och jag en egen pratstund med varandra, där jag med idel öron lyssnade noga. Vi gick också in på gårdagen då jag ställde Jan Björklund mot väggen, och faktum var att jag fick uppbackning Magnus Sjödin, han och jag delade samma åsikt om att det var dåligt att inte svara ärligt på frågan från början. Då kände jag ju på mig efter ett tag att jag hade trampat Jan Björklund på just en ond tå. 

Imorgon är det absolut sista dagen på Berners, och det innebär slutet på en 5 månader lång utbildning och praktik, där min roll har varit som administratör, fotograf och bilförare. Det var den 5 mars som allt började, Iris Hadar som jag var på hade hittat en arbetsplats där det fanns ett behov av förstärkning inom bilvård och administration. Och väl där öppnade möjligheten för mig att få visa mina absoluta styrkor, som bland annat resulterat i en och annan bil som sålts där. Som fotograf hade jag vid varje bilaffär ett finger med i spelet.

Överst: En såld VW Caddy, i väntan på kunden i bilhallen.

Ovan: Några av bilarna som sålts/väntar på försäljning efter mitt fotande tidigare i vår. Fr vänster: Renault Traffic, VW Caddy och VW Transporter.

Efterhand blev fotandet i mindre och mindre omfattning efter en tid, och nu siktades det mer på bilvård. Personalbrist på hyrbilsföretaget Europcar gjorde att jag fick ytterliggare en roll, då som bilförare. Och på köpet fick jag körvana genom att få köra hyrbilar till bla Örnsköldsvik, Härnösand och Söderhamn.

Men det har inte alltid gått på rälls hela vägen. Tiden på Berners kantades av personalbekymmer och till slut visste inte jag vem som skulle vara min handledare. Men det som kanske var det märkligaste av allt var att under tiden blev jag utvald till att gå en förberedande bussförarutbildning i Timrå, utbildningen gick bra men valde ändå att inte att fortsätta den till hänsyn av praktiken på Berners, ett beslut som jag nu ångrar i efterhand. 

Men nya tider stundar, och efter fem månader väljer jag nu att avsluta tiden Berners och nu satsa på nya äventyr, för i maj fick jag turen med mig att bli antagen till bussförarutbildningen i Vännäs utanför Umeå, vilket gör att framtiden blir ljusare, för dels får jag nu göra det jag har gått och väntat på i över ett år.

Och imorgon är det alltså sista dagen innan äventyret börjar men först lite välbehövlig semester. Och jag kan nu lägga tiden mars-augusti 2012 bakom mig. För är det nått jag lärt mig så är det att kontorsjobb och bilvårdsjobb inte alltid är den perfekt lösningen, inte om man söker efter variation och vill att den ena dagen inte ska vara den andra lik.

Och med det passerar jag portarna för sista gången och lägger upp Berners-skjortan på hyllan. Nästa gång man besöker Berners blir kanske om man är ute efter en ny bil, men det får bli en senare historia.

Nu återstår bara att tacka alla som jobbar där som varit till stort stöd, vi ses nångång i framtiden.

Grabbar och tjejor!