Hösten 2010 var händelserik på Hedbergska Gymnasiet, inte minst för att det var valår, och just under det valåret satsades det mycket på att nå ut till oss förstagångsväljare som då gick på gymnasiet. Flera politiker dök upp i aulan, både kommunalpolitiker och riksdagspolitiker. Extra minnesvärd var det när Jonny Skallin från SD dök upp. En lite spännd atmosfär rådde över raderna av inte så roade ungdomar, och så fort SD yttrade sig var det inte långt borta med burop från publiken. Själv minns jag att bredvid mig satt en klasskompis som ursrungligen kom ifrån balkan, som efter att Skallin hade talat färdigt frågade mig "Va fan bor han?" Jag undrade såklart varför han ville veta det, "Jag ska kasta ägg på hans hus" sade han tillbaka. Jag kunde tänka mig att han var både trött och irriterad på just SD, som har fortfarande ryktet om sig att vara ett främlingsfientligt parti.

När alla politiker kom till vår aula fanns det möjlighet för publiken att ställa frågor direkt, jag tog flera gånger tillfället i akt att fråga om bland annat arbetslösheten för just ungdomar. Men den mest känsliga frågan som jag ställde var ju såklart när skolminister och folkpartiledaren Jan Björklund stod på tur. Min fråga var angående SD, och hur Folkpartiet och övriga Alliansen ser på deras politik och om dom skulle samarbeta med SD om dom dom nu kom i riksdagen och Alliansen skulle få fortsatt styre.

Svaret jag fick var inte det jag ville ha, Björklund sade bara "Det som jag är här för att göra är att berätta om min och Alliansens politik och inte om andra partier överhuvudtaget". Strax därefter ville nån annan i publiken veta samma sak, och förtydligade frågan, och då kom svaret som jag egentligen vill få istället. Dock kommer jag inte ihåg vad Björklund svarade.

Dagen efter var det dags för vårt nuvarande kommunalråd, Magnus Sjödin (M) att stå på scen. Sjödin var väldigt tillmötesgående efter att han var klar med talet och till och med fick både han och jag en egen pratstund med varandra, där jag med idel öron lyssnade noga. Vi gick också in på gårdagen då jag ställde Jan Björklund mot väggen, och faktum var att jag fick uppbackning Magnus Sjödin, han och jag delade samma åsikt om att det var dåligt att inte svara ärligt på frågan från början. Då kände jag ju på mig efter ett tag att jag hade trampat Jan Björklund på just en ond tå.