Volvo har nåt som få bilar har eller som har levt med länge, nämligen triumfkort, i det här fallet är det hög säkerhet, pålitlig prestanda och mycket bekväma stolar, få kan mäta sig med det. Och jag hade desa föväntningar på bilen som jag skulle få provköra, en halvkylig höstdag, hade dessa detaljer, och när man kollar in interiören så kan man se bland annat att förutom dom vanliga krockkudarna för passagerare och förare, även sidokudde som ökar chanserna att klara en sidokrock och även låsningsfria bromsar och antispinn hör till säkerhetsdetaljerna. Hur är det med stolarna då, jo fram har man inget särskilt att klaga på, förutom att jag med mina 198 cm, kan tycka att det kan kännas lite trångt, men så är det med dom flesta bilar jag har suttit i. Baksätet räcker gott och väl, även för min normallånga kompis som följde med provturen. 

T4 innebär att i motorn huserar 200 hästar som gör att man kan komma upp i en toppart på 230 km/h, frågan är bara var nånstans man ska använda dom fartresurserna. Jag rullar vidare från Birsta köpcentrum på närmaste 90-väg, bredvid mig sitter en hostande Håkan som säljer bilen, och i baksätet min normallånga tjejkompis, som jag tror trivs i baksätet, det låter i alla fall så när jag frågar henne. När motorvägen kommer sen tänker jag naturligtvis på dom 200 hästarna som ska sparka igång bilen, men faktum är tycker jag att det känns precis likadant som min Golf som har en lika stor motor men bara hälften av hästkrafts-antalet.

Intrumenteringen är lätt att ta in, och det är något som jag gillar med den här bilen, med bland annat farthållare, en färddator med en mängd funktioner som gör att jag har bra koll på nästan allt, från temperatur i luft och motor till bränsleförbrukning och hur mycket man kommer på det som finns kvar i tanken när färden är slut. Stereron är det inget märkvärdigt med, förutom att man koppla sin MP3-spelare, och därmed blir det lättare att ha med sin favoritmusik utan att behöva oroa sig för om man har rätt skivor med sig.

Bagagerummet är stort, nästan i klass med gammlingen 240, och ännu mer bagageutymme finns så klart i kombimodellen V40, i 240 får man plats med 4 stora och 2 små väskor när Trafikmagasinet testade den för 19 år sen och säkert är det inge problem att knöka in detta i S40.

Man kan ju tro att Volvo är en bil utan svagheter, men det finns saker att se upp med, till exempel är Volvo kända för att drabbas av både stora och mindre elfel, vilket gör att man måste kolla mycket noga på lampor och funktioner, men förutom elfel, är att kupén kan släppa in lite för mycket buller, men det är nog bara en vanesak som tex kopplingen på det flesta bilar man kör för första gången

Som en sumering kan man säga att gillar man att åka säkert, snyggt och bekvämt är en Volvo en säkert kort, och här uppe på våra kalla breddgrader, är ett väl fungerat värmesystem ett måste, man kan låta bilen själv styra detta eller så justerar man värmen eller kylan själv. När det gäller smidighet, så kan runtom-sikten vara lite dålig, men spoilern på bakluckan gör att man vet var karossen slutar när man backar bilen. Med dessa egenskaper får man en lättkörd och snygg plåtlåda med god säkerhet och komfort, jag själv kommer säkert ha mycket kul med S40 T4, när jag väl bestämmer mig, och dit är det inte långt. Bara jag får min Golf såld.

Nu lite omdömen av S40/V40