Snart har två sjundedelar avverkats här i Vännäs, och var det nåt som jag drömde om i natt var att ytterliggare tillbringa några heldagar bakom bussratten, bara det att verkligheten är en annan. För nästa körlektion som jag har är inte förrän om två veckor, och då bara ett lektionspass på 3-4 timmar, men i dom övriga grupperna som vi delat upp oss i, ska få göra några hela dagar bara med körning. Under veckan då vi inte har nån körning, så är vår buss som vi övar med, ute på en hjälpsändning borta i Riga, Lettland. Man blir förstås lite nyfiken på vad det är för hjälpsändning. Men huvudsaken är att vi får tillbaka en buss som är hel och ren, åtminstone hel.

Imorgon väntar det fortsatta arbetet med redovisningen som var och en ska göra, och då med hjälp av PowerPoint, där kan jag ju dra nytta av mina kunskaper i Info & Layout. Kan fortfarande höra min gymnasielärares ord eka i mitt huvud "Texten ska alltid skrivas med Arial", som är ett typsnitt. Medans andra skriver i Times New Roman så håller jag fortfarande fast vid att skriva i Arial. När materialet till redovisningen återstår inget mer än att fortsätta råplugga, både där jag bor i Vännäs men också på tåget hem till hemorten. Känner på mig att jag kommer att kämpa som ett djur under nästa vecka, men veckan efter det så kan jag se framemot en lite lugnare vecka med lite busskörning

Nästa inlägg kommer på måndag, och det kommer att bli denna bloggs 400;e inlägg i historien, ses då.

Snart har 20 dagar i skolan gått och då är det bara 50 dagar kvar man tillbringar häruppe, och det kommer att vara ganska händelsefattigt resten av veckan, vilket kanske kan förklara om jag nu skulle hoppa över något inlägg för att det inte finns nåt att skriva. Det som händer just nu är ett stenhårt pluggande på fordons-teorin och bromsar, som jag hoppas greppa sakta men säkert. Till exempel om trycket i bromssystemen skulle skjunka när man trycker på bromspedalen men trycket återkommer när man slutar bromsa. Svaret är fel i manöversystemet, dit bromspedalen tillhör.

Men sen får man inte glömma det andra provet heller om exakt en vecka om körkortregler och lagar.

Dagen stavades konbana, överhäng, sidoförflyttningar och åka runt på smågatorna i både Vännäs och Vännäsby. Det var dags för ännu en dag bakom ratten i bussen. Självförtroendet var högt, och jag hade minsann peppat mig själv att nu ska jag verkligen göra det bästa ifrån mig. Och visst blev jag nöjd med dagen alltid, riktigt sådär äckligt nöjd var jag på slutet. Men dagen var inte slut bara för det, för efter var det dags för teorilektion ända fram till kvällskvisten.

Ulfen och vi skulle gå igenom "bromsar" och inte minst för att om exakt en vecka så är det dags för provet i detsamma, som jag tror kommer att bli något av det svåraste prov som jag kommer att ge mig in på, ett helt främmande område där jag inte överhuvudtaget har några som helst förkunskaper. Enormt mycket fackutryck som man måste förstå sig på. Men jag ska inte se negativt på allt svårt, utan ta det som en utmaning att bita i.

Provet efter kommer att vara mest i form utav lagar och regler, följt av den redovisning som kommer, både i grupparbetet och praktiken vi gjort. Efteråt kommer det nog att bli lite lugnare förhoppningsvis, men man ska aldrig vara säker, mycket troligt kommer det bli nåt kanske oförberett som jag kanske inte kommer att räkna med, men det återstår att se, och också dom kommande tre dagarna, för under resten av veckan ägnas helt åt egen studietid alltså frihet unnder ansvar, som blir mest av plugg och förberedande av redovisning inför kommande vecka.

Och med detta något förlängda inlägg, äre go'natt härifrån.

Efter några dagar i hemorten och en praktikperiod hos Keolis, är man så tillbaka i Vännäs till studierna, och nu kör jag igång 5;e veckan av kursens totalt 15 veckor. Allt började med ett prov i Kör- och vilotider, förkortat KVT.

Provsvaren väntar jag fortfarande på, verkar som att det tar längre tid nu än vid förra provet då jag samma dag fick veta vad som blev resultatet. Kör- och vilotider är ett ganska lätt område, bara man vet grunderna så går resten av sig självt.

Men beträffande prov så fick jag veta att nästa vecka kommer bli än mer hårdare då två prov kommer att göras inom loppet av tre dagar, och då märks det hur komprimerad denna kursen är och att vi inte har så mycket tid på oss. Även under nästa vecka kommer det heller inte bli några som helst körlektioner, annat blir det nu den här veckan och om två veckor.

Under den tiden så ska en del saker göras, som att fixa nästa praktikplats åt nästa praktikperiod i början av november. Och mina nya kontaker på Keolis gav mig både ett namn och ett nummer till en på bussbolaget "Byberg & Nordin", och om det inte funkar med praktikplats där får jag komma tillbaka till Keolis, eftersom chansen till jobb är mycket större, enhetschefen Martin på Keolis sade att jag kunde ringa honom när kursen väl är slut och jag har både YKB och D-körkort, för bussförare behövs.

Så började det roliga för min del, jag ska få följa med en chaufför på hans arbetsdag, och jag skulle möta han när han började sitt arbetspass på "Navet" kl 8.30 på morgonen och jag hade som vanligt gjort att jag var tidigt på plats.

Andreas Nilsson som min förare heter ska jag få följa med även imorgon, men kanske under ett kortare tag. Men idag var det nästan hela dagen han och jag var ute och åkte och släppte på och av passagerare. Allt gick som det skulle, bara det att på vissa ställen där det brukar vara folk enligt Andreas, var ganska ödsliga.

Lunchen avnjöt jag senare på ett matställe i närheten av garaget, för att sedan möta upp han vid navet strax före ett för en tur till skönsmon och tillbaka för vidare färd mot Granloholm och Sundsvalls sjukhus. Vi hinner bara åka några meter vid navet innan bussens varningssystem slår till. Helt plötsligt har lufttrycket i bromssystemet sjunkit till så mycket som under 6 bar samtidigt som trycket inte vill öka hur mycket Andreas varvar upp motorn. När trycket är för lågt slår spärrventilen till och bussen går inte att flytta en meter. Till det så fick bussens luftkuddar på ena sidan inte heller tillräckligt med luft, så bussen lutade något.

Ett antal passagerare hade redan satt sig innan det tjöt och lyste varningsignaler i förarhytten. På grund av det fick dom se sig om efter nästa tur som skulle gå 10 minuter senare. 

Men trots den lilla fadäsen så rullade verksamheten på igen tack vare en ersättningsbuss, och jag kunde gå hem och titta på nästa dags schema (ovan).

Dag 12 blev lite utav en dag där jag till stor del var på resande fot, jag var påväg tillbaka till Sundsvall för en tre dagars praktikperiod, och idag var jag där, i bussgaraget.

Keolis bussgarage ligger på Gärdevägen, och det känns som att jag bor nära där, för jag testade att promenera hem därifrån på bara en halvtimme. Men morgonen var lite på latsidan där jag valde att ta bussen dit.

Väl där blev jag bemött av en något stressad enhetschef som hade en del möten inbokade. Så vad var mer passande att gå raka spåret ner till garaget och tvätthallen, där företagets bränsletapp står som tankar alla bussarna. 

Tvättning, tankning och städning går som på löpande band. Vid som jobbar i garaget gör allt med van hand och på någar minuter är bussen klargjord. Men innan den lämnas över till föraren som ska köra den till nästa tur, ska såklart tutan och bromsarna testas. 

Jag tog tillfället i akt att provsitta förarstolen i några av bussarna, för innan jag jobbar hos dom måste jag ta reda på om jag verkligen får plats med mina 199 cm. 

Väl efter lunch fick jag även träffa högsta chefen på plats, Agne Domeij som svarade på mina frågor som jag kommer att ha med i ett grupparbete senare, senare bestämde jag och en som jobbar med schemaläggning av förarnas körordrar, vilken förare som jag kommer att följa med under resten av dagarna. För vi praktikanter ska även följa med förarna när dom kör, och då ska vi stoppa in huvudet här och var och ta in vad det är en chaufför gör när han jobbar.

Mer om det i senare inlägg.

Så har det blivit dags för ny vecka, som förhoppningsvis ska ge lite mer spänning, för redan imorgon drar jag hem till hemorten där en tre dagar lång praktik väntar.

Men nu över till dagen som har varit, för vad man kan säga om dagen som sådan, är det har varit mycket av det goda som är övningskörning med bussen. En 12-meter lång pjäs på ca 14 ton, som jag kört med ordentligt, för det ar inte bara en massa kör- och backövningar genom en konbana, utan även övningar som "start-i-backe"(ovan), och vet man att bussen väger 14 ton så måste man absolut ha kontroll och inte låta den okontrollerat rulla bakåt. Det är en dödsynd har Anna sagt.

Men även köra på E12 mellan Vännäs-Vännäsby, och manövrer på trånga och smala gator och gathörn, där känner jag att jag har lite kvar att lära, som även "start-i-backe"

Och jag kan avslöja att svetten bokstavligt talat rann i pannan till en början, och det var inte för att det var varmt i  bussen utan för att man blir så uppvarvad när nu svårighetsgraden stiger. Men visst är det sådana utmaningar man söker efter sig här i livet, och jag ångrar inte en sekund att jag är här i Vännäs och gör det jag gör och framförallt siktet att nå mitt mål.

Vännäs kommuns nya fräscha logotyp 

Men som sagt, redan imorgon bär det av mot hemorten och utbildningens första praktik. 

Dagen som så många blivande bussförare ser framemot är ju dagen då man har körlektion, och vad som skulle göras den här gången var först lite backövningar, och därefter köra salom i en kon-bana, både framåt och backning. Anna som vår lärare heter, sade först lite knep man kan ta till när man börjar kör, som till exempel sikta fronten precis i mitten av konerna och håll koll i samma sidospegel på den sida du svänger åt. Bara det att man lätta kan fastna med blicken i en spegel när man igentligen ska byta. 

Själv var jag riktigt nöjd med körningen, inte en enda kon lyckades jag varken flytta, välta eller köra/backa över. Och hur vet man när man gör saker och ting rätt, jo när läraren är tyst helt enkelt och det är ju bra.

Inget att klaga på helt enkelt, men vad jag skulle behöva rent spontant så är det ett typiskt nybörjarställe som är start i backe. Man får absolut inte göra så att bussen rullar bakåt utan kontroll, det är nog det svåra på ett stort och tungt fordon. 

Redan nu på måndag är det dags igen för körning, och då kommer det kanske att bli mer än på en plan yta, utan mer  på allmän väg. Det ser jag framemot, att få övningsköra på riktigt.