Imorgon är det absolut sista dagen på Berners, och det innebär slutet på en 5 månader lång utbildning och praktik, där min roll har varit som administratör, fotograf och bilförare. Det var den 5 mars som allt började, Iris Hadar som jag var på hade hittat en arbetsplats där det fanns ett behov av förstärkning inom bilvård och administration. Och väl där öppnade möjligheten för mig att få visa mina absoluta styrkor, som bland annat resulterat i en och annan bil som sålts där. Som fotograf hade jag vid varje bilaffär ett finger med i spelet.

Överst: En såld VW Caddy, i väntan på kunden i bilhallen.

Ovan: Några av bilarna som sålts/väntar på försäljning efter mitt fotande tidigare i vår. Fr vänster: Renault Traffic, VW Caddy och VW Transporter.

Efterhand blev fotandet i mindre och mindre omfattning efter en tid, och nu siktades det mer på bilvård. Personalbrist på hyrbilsföretaget Europcar gjorde att jag fick ytterliggare en roll, då som bilförare. Och på köpet fick jag körvana genom att få köra hyrbilar till bla Örnsköldsvik, Härnösand och Söderhamn.

Men det har inte alltid gått på rälls hela vägen. Tiden på Berners kantades av personalbekymmer och till slut visste inte jag vem som skulle vara min handledare. Men det som kanske var det märkligaste av allt var att under tiden blev jag utvald till att gå en förberedande bussförarutbildning i Timrå, utbildningen gick bra men valde ändå att inte att fortsätta den till hänsyn av praktiken på Berners, ett beslut som jag nu ångrar i efterhand. 

Men nya tider stundar, och efter fem månader väljer jag nu att avsluta tiden Berners och nu satsa på nya äventyr, för i maj fick jag turen med mig att bli antagen till bussförarutbildningen i Vännäs utanför Umeå, vilket gör att framtiden blir ljusare, för dels får jag nu göra det jag har gått och väntat på i över ett år.

Och imorgon är det alltså sista dagen innan äventyret börjar men först lite välbehövlig semester. Och jag kan nu lägga tiden mars-augusti 2012 bakom mig. För är det nått jag lärt mig så är det att kontorsjobb och bilvårdsjobb inte alltid är den perfekt lösningen, inte om man söker efter variation och vill att den ena dagen inte ska vara den andra lik.

Och med det passerar jag portarna för sista gången och lägger upp Berners-skjortan på hyllan. Nästa gång man besöker Berners blir kanske om man är ute efter en ny bil, men det får bli en senare historia.

Nu återstår bara att tacka alla som jobbar där som varit till stort stöd, vi ses nångång i framtiden.

Grabbar och tjejor!

Äntligen så fungerar studion, efter flera veckors knappande. Sedan 3 juli har det varit teknisk aktivitet kring allt från installation av hård- och mjukvara till finjustering. Och just mjukvaran har det varit det största hindret, inte nog med att mjukvaran fått en uppgradering till Sequel 3 som kommer att gälla som inspelnings- och mixningsprogram framöver. I och med det nya så har det rått en del förvirring kring sk licensaktiveringar, som efter lite skrivande med Danmarks support till slut ville aktiveras och programvaran köras.

Och den dator som hängt med sedan RIM-studion tog vid 2010, kommer att vara kvar, mycket beroende för att tidigare musikprojekt än så länge inte är kompatibla med nya mjukvaran, samtidigt som jag inte vill att tidigare arbete ska gå förlorad. En hel del bra musik blev det med Sequel 2 under de senaste två åren och absolut ska det få vara kvar. Bara nu inte datorn vill ge upp andan.

Så tills vidare kommer studion ha dubbla datorer som nästan samarbetar med varandra, med lite ny teknik emellan.

Nytt (till höger) möter gammalt i studion (till vänster)

Återigen ska ett flyttlass köras, men det är inte jag som flyttar igen, nej den här gången är det farsan som efter två år i Strängnäs drar till Gotland och Visby. Och samtidigt är det ytterliggare en flytt på gång, men som jag lyckligtvis inte är med på. För då är det farföräldrarna som flyttar från huset dom har huserat i 14 år, till en stor lägenhet i samma stad.

En bra sak med flytten är dom lådor med foton i som jag inte sett röken av på flera år, ska få komma till rätt ställe. Läge kan vara att investera i ett album där dom får husera. Men vad som kan tänkas finnas i lådorna, återstår och se. Just nu väntar en färjetur till Visby, och först då kan innehållet vittjas noga.

Men första ska skräpet.. öh förlåt möblerna upp på det nya stället.

Efter en månad med tankar, idéer, kärlek, upplevelser, nya möten, bussar och mycket annat är det nog fan på tiden att man sätter sig och breefar lite. Första veckan uppe i Vännäs är avklarad, och det dröjer till den 20 augusti innan jag drar mig tillbaka dit och börjar på allvar att riktigt ta denna blogg till att bli den bussförar-blogg som jag gärna vill ha här under tiden jag är där uppe och pluggar, ända fram till den 23 november.

Under första veckan har jag faktiskt ståt öga mot öga med älg på drygt 600 kilo. Men inte bara stora utan även urgulliga älgkalvar som får ens hjärta att smälta, helt underbara. Och allt detta i den lilla kommunen Bjurholm i Västerbotten, granne med Vännäs.

Men förrutom älgar har jag lärt känna gruppen som är med under hösten, en spridd skara där flesta har invandrat från Afrika och bott i Sverige ett antal år, sen även en kvinna som ursprungligen är från Filipinerna som bott i Sverige i 30 år som har blivit en av mina närmaste kurskompisar. 

Men innan Vännäs blir jag kvar i Sundsvall, för där ska jag strax avsluta min tid hos Berners, har bara tre veckor kvar från och med måndag, men även lite semester ska hinnas med, fyra veckor närmare bestämt som jag har delat upp.

Härnäst kommer nog det som jag sett fram emot, för på tisdag får jag min investering. RIM-studion kommer att få en ny och större musik-dator, som hädanefter kommer att ersätta nuvarande ASUS-laptopen som hängt med sen 2009 och sedan RIM kunde göra högkvalitativa inspelningar, som snart håller på att börja ge sig.

Till sist om du har tråkigt, watch this!!!!

Det kom ett brev för några veckor sedan från Liljaskolan i Vännäs i Västerbotten, där jag har anökt om att gå en bussförarutbildning. I mars skickade jag ansökan där jag angav lokförarutbildning som första handsval, följt av bussförare. Min ansökan till lokförarutbildningen avslogs, och snart stod mitt hopp till mina andra val. Och så för några veckor sedan fick jag besked om att jag tyvärr inte erhållit någon ordinarie plats till utbildningen, men att jag står som reserv om någon ordinarie skulle tacka nej, jag fick plats nr 6. 

Och så igår fredag ringde en Ulla Hellqvist från Liljaskolan, och berättade på klingande västerbottniska att en sökande hade tackat nej till utbildningen, och Ulla undrade om jag skulle kunna hoppa in istället. Jag tackade naturligtvis ja, och det börjar med en introduktionsvecka den 11-15 juni för att sedan dra igång ordentligt 20 augusti för att avslutas 23 november. Under den tiden kommer jag naturligtvis skriva om vad som kommer hända där, bloggen blir lite av en bussförar-blogg under tiden.

Med detta innebär att ca ett års väntan är över, och mycket av det som planerades inför efter studenten 2011 har fullföljts. Och jag ser ljust på framtiden bussförare, med tanke på en generationsväxling och ökad efterfrågan på bussresor

Under ett års tid har jag haft stora planer på att gå en yrkesförarutbildning, det började att jag tog ett år ledigt från studier till att få reflektera över vad jag ville göra sen. Och så här skrev jag 17 juni 2011:

http://rimusic.bloggplatsen.se/2011/06/17/5614818-ny-bransch/

Mycket av det som jag skrev då stämmer idag, och ett år senare har förhoppningarna slagit in, bäst är såklart är att jag har nåt att göra i höst. Och jag kan lämna mig en period av arbetslöshet och väntan bakom mig.

Och jag säger Hej Västerbotten och Vännäs!!  

Jag visste först inte om min kollega Magnus, säljaren på transportbilar verkligen menade allvar. På vår parkering finns kanske den största personbilen eller transportbilen jag någonsin kört, en Chevrolet Avalanche. En minst sagt stor skapelse som känns genom-amerikansk med sin storlek och lite smått lyxiga inredning, den är så stor att den inte får plats i vår europeiska biltvätt, så här är det avspolning som gäller med lite avfettningsmedel. Till detta tillkommer det som är typiskt amerikanskt, för vad vore inte en amerikansk bil utan automatlåda med reglaget på rattstången, och en maffig V8-motor som garanterat hörs runtomkring när den rullar.

Motorn låter alldeles utmärkt när jag backar ut ur P-platsen med lite hjälp av Magnus från kontoret. När nosen är vänd mot IKEA sparkar jag igång V8-motorn med destination grusplanen vid Gärdehov. 

Mina medtrafikanters blickar tittar då och då på kolossen jag kör medans Tunadals sågverk sveper förbi. 

Kroppen känns tillfredställande i fåtöljerna, och det känns häftigt och kul att köra en koloss som Chevrolet Avalanche.

Själva plåtningen gick fint, och med hjälp av back-kameran blir det plötsligt mycket lättare att ställa bilen på parkeringen. Och när jag så småningom lämnar tillbaks nycklarna till Magnus, kan jag inte sluta tänka på vad för mer kul man kunde ha med en Chevrolet, men en sak undviker jag att tänka på. I centrala Sundsvall med inte så väl tilltagna P-rutor och trånga P-hus, så kan man undra vad som gör att amerikanerna tänker stort, så stort att Sverige och övriga europeiska länder inte hänger med i samma kategori både med bilar och P-platser.

Efter över tre veckor utan att ha skrivit ett enda inlägg så är det på tid, och faktiskt är detta inlägg det första som skrivs från en mobiltelefon för jag har fått ta ett steg i framtiden. En iPhone ligger i min hand just nu. Men pga den mycket begränsade internet-möjligheten får bilder från bland annat min nya studio komma senare när internet fungerar i studion. Men sak är säker, dom första veckorna har varit långt ifrån smärtfri, men efter ett tag så är alla fel ute ur världen, mer om det i senare inlägg.

21:a födelsedagen har snart passerat, lägenheten och studion börjar bli färdig men utan internet. Men hur har födelsedagen annars varit då? Jo, det började med välförtjänt sovmorgon innan gamla lägenheten skulle besiktigas innan jobbet. Väl där får jag reda på att ytterliggare en har födelsedag, och det bjöds passande nog på tårta.

Men dagen har inte sett annorlunda ut bara för det, efter jobbet in en sväng på ÖoB och IKEA vilket gör att John Bauer numera hägrar i min lägenhet. Och jag riktigt älskar dom suggestiva målningarna han gjorde, vilket också färgar mitt musikskapande och tänkande till viss del. Men jag tycker bara att känslan av suggestivitet är avkopplande.    

En sak jag önskar mig är en ny mobiltelefon, och den här gången tänker jag inte ha nån SonyEricsson, det har blivit dags för mig att ta ett kliv i framtiden, och vad passar då bättre än en iPhone, men också något till lägenheten, pressentkort på IKEA? varför inte?

Ska nog fortsätta att önska så lär det nog dyka upp i min hand snart, eller få suggestiva tankar och drömmar.