Dag 4 var det, och sista chansen att utforska Gotland på egen hand.

Planen var att åka till en känd utsiktspunkt här på ön, men med ett överraskande och inte så roligt oväder gjorde att dagens mål fick skjutas på framtiden, och istället besöktes andra platser, inte fullt så vackra men ändå värt ett besök, och en av dessa platser var Krusmyntagården några mil utanför Visby. 

Det som jag har haft till min hjälp för att kunna ta mig till alla dessa platser var denna, en Toyota Carina av troligen -93 års modell, en ganska tålig och bra bil, men är lite av den lite mer tråkiga karaktären. Men trots allt kom man fram dit man ska. Men allt var inte bra med denna bilen, det kanske märkligaste var att bakluckan ine gick att öppna. Ett annat fel var att defrostern fram inte ville ge bäst effekt, vilket gjorde att framrutan blev helt igenimmad vid mycket regn, vilket gör att man få ta snabba beslut om man ska fullfölja färden eller köra åt sidan för att få bort imman. Men det som verkligen gjorde att denna bil blev ett sk "rent a wreck" var att där främre passageraren hade sina fötter, upptäckte jag ett läckage, där regnvatten hade trängt sig in i kupén, och låg som en liten skvalpande pöl på golvet.

Det var den dagen i alla fall, inte så mycket upplevelser som tidigare, och istället laddar jag om för morgondagen som är sista dagen här på Gotland. För sen blire natt-färja över till fastlandet imorgon. Då återkommer jag till det lilla fynd som jag hittade på Krysmyntagården.

Reservplanen fick gälla idag, som till största del berodde på väderleken. Ett litet regn mötte man när man slog upp ögonen, och genast tänkte jag Fårö

Och så när dagen hade ljusnat lite mer och vädret visade överraskande sin näst bästa sida, satte jag mig i bilen och åkte hela vägen från När på sydöstra Gotland, ända upp till Fårö. Och till er som inte vet vilket jäkla bit vi pratar om så är det en bilfär på uppemot 1,5 timme på slingriga, smala gotländska landsvägar där farten är begränsad till högt 80 km/h

Men resan gick bra, och färjan över gick mycket smidigare än vad jag hade räknat med, så efter drygt 20 minuter i kö och en båttur som tog högst en kvart, låg till slut Fårö helt öppet att utforkas, och Fårö är mest känd för många som hemtrakter för Ingemar Bergman och hans filmproduktion. Men för mig fanns det bara ett fotomotiv som bara är värt en resa hit, nämligen just det, raukarna. Vissa raukar skapar förstås frågetecken hos vissa, hur var det möjligt för vissa att få helt egendomliga och även väldigt märkliga utseenden. 

Mycket raukbilder idag, och detta inlägg är det 300: e inlägget i denna blogg, så många har skrivits under dom snart två år denna blogg har funnits. Nu avundar jag detta med lite musik, med förstås lite tankar till Norge. Imorgon har det gått en vecka sedan hela Norge drabbades av stor sorg.

Dag 2 har gått mot sitt slut och nu kan det kanske vara på sin plats att sumera denna dag som tillbringades på golfbanan, för första gången den här sommaren. Och som man brukar ha så här första gången, har man inga större förväntningar för vad somskulle komma. Värt att tillägga är att den här gången blev det spel på en helt ny bana, som jag aldrig satt min fot på

Och som det brukar vara på nya banor kan det gå lite hur som helst, och rundan som gjordes idag var absolut inget undantag. Men trots detta så gick det ändå rätt bra. I golfens värld kan vad som helst hända, peggarsom går av, bollar flyger bort och hittas aldrig någonsin mer och även ilskna medspelare med ett humör som vissa gånger inte är att leka med.

Nej, då sitter jag hellre med mig själv i en bil påväg bort någonstans.

Om vädret tillåter imorgon så kan det bli en till runda, men enligt senaste väderrapporterna så kan det bli skitväder, men då finns alltid en reservplan. Skulle det ösa ner, så drar jag till Fårö helt enkelt. Och Fårö är ännu en vit fläck på min gotlandskarta, så det får gärna regna lite men det återstår att se.

Så skulle man kunna beskriva dagen idag i detta inlägg som skrivs helt och hållet utomhus från Gotland.

För när frukosten var inne, så började jag tänka på hur jag skulle lägga upp dagen idag. Jag tog en karta och funderade och ringade in de platser som jag vill besöka när jag är här nere.

Sen såg jag det som jag länge velat se, dom vackra och väldigt ståtliga ödekyrkorna, till exempel. Fyra stycken finns här på ön helt eller delvis övergivna. I vissa pågår gudstjänster än, likaså dop, bröllop och begravningar. De flesta kyrkor här på Gotland är uppörda på 1200-talet, vilket man kan se på bland annat fönster och kor osv.

En skatteomläggning på 1500-talet gjorde att man övergav dessa kyrkor som deras fäder hade byggt, och lät helt enkelt dessa kyrkor förfalla, tills man början på 1900-talet, konserverade och restaurerade ruinerna.

Ja, med Gotands över 90 kyrkor kn man lugnt kalla Gotland för kyrkornas ö, men det finns annat som utmärker Gotland, raukarna till exempel, dessa kalkstensformationer som helt och hållet formats av havet, bilden ovan ör för övrigt från Ljugarn på sydöstra delen av ön.

Men mer bilder kommer, i takt med att dom laddas upp. Det var lite grann av vad som upplevdes idag, och nu till en annan upplevelse i veckans Hemliga Svenska Rum.

Det kommer att bli lite dålig uppdatering på den här sidan, med anledning av att jag nu kliver ut ur studion och åker på semester, med ny inspiration till musiken och ny ork till annat också, och jag kan säga att det till viss del består av lite golf och lite fotande. 

Och med anledning av bombdådet i Oslo och massakern på Utöya samtidigt, nöjer jag mig med att hålla detta inlägg kort, och avslutar med en hyllningssång för offren i bombdådet och massakern och naturligtvis för deras anhöriga, framförd av Secret Garden där ena halvan är norsk.

All värme till er, våra grannar i väst.

Ja, som ni kan se så har jag fått en helt ny studio från och med idag, lite större än den förra, mycket ljusare och med ett fantastiskt läge. och då tänker jag mest på gångavstånd till det närmaste inom nöje, krogliv och inte minst ett rikt utbud bland livsmedelsbutiker med bland annat Lidl inom kort avstånd.

Men det är inte bara bra med allt, bor man så centralt får man vänja sig vid och räkna med att det låter en hel del, och inte minst när temperaturen stiger både inom- och utomhus man har fönstren till sovrummet öppna.

Mitt kanske nästa prjekt är att byta ut persiennerna i studion till rullgardiner, vilket förhoppningsvis gör att mindre ljus tränger sig in och at det inte blir lika varmt när solen ligger, men det får bli en senare historia.

Men trots allt är jag nöjd med allt, och förhoppningsvis komponeras det ny musik härifrån, vem vet.

Ja, mycket kommer att se annorlunda ut imorgon, för då går det riktiga flyttlasset med möbler och allt. Men idag fick jag också reda på det som man kanske inte vill ha reda på.

Telia som kommer att bli min internetleverantör, har orsakat ett tekniskt fel som gör att internet inte kommer att komma igång för än på torsdag. Tills vidare så får man hitta provisoriska lösningar i form av att kanske fortsätta surfa på gamla adressen eller helt enkelt låna ett USB-modem, för att om möjligt fortsätta uppdatera den här sidan.

Men trots den lilla fadäsen, så ska flytten gå enligt planerna, och ikväll är sista kvällen som jag sitter i gamla studion och skriver på denna blogg. Och efter att detta inlägg är färdigskrivet fortsätter jag att riva ner all inredning som ska tas bort. Lamporna lyser en liten stund till innan dom slocknar och tas ned, och det blir återigen mörkt i studion som nu blir nåt helt annat när allt är borta.

Nä, nog om det, och jag avslutar detta inlägg med veckans Hemliga Svenska Rum.

Det har nu gått ett år sedan jag flyttade in i radhuset i Granloholm efter att farsan flyttade söderut, vilket gjorde att jag fick röra mig på en mindre yta än tidigare, och även om man först var skeptisk till detta så blev utgången bättre än vad man först trodde.

Nu har i alla fall ett år gått och det har blivit dags igen att ta sitt pick och pack och flytta igen, men den här gången blir det annat. Efter att bott sammanlagt 10 år i Granloholm, och de åren består av två perioder:

Period 1: 1991-1997

Period 2: 2007-2011

Och det är inget dåligt ställe jag flyttar till, en tak-lägenhet, mitt i Sundsvall, på Storgatan med Hotell Kanust som närmaste granne.

Inte dumt.

Och planen är att under måndagen och tisdagen ska allt vara i lägenheten och under onsdag-torsdag ska allt vara klart med en färdiginstallerad studio där nya inspelningar kan ta fart ganska snart, som dessutom är ett par kvadratmeter större, och inte minst ett skönt sovrum.

Men bakom allt är det en massa arbete som måste göras, redan för ett par dagar sen stod dom första färdigpackade flyttlådorna klara, nu har dom blivit 13 stycken med alla böcker, DVD- och CD-skivor, små elekriska apparater, arkivmaterial och inte minst kläder och mycket mer. Härnäst kommer belysning, sladdar, studio-material, och sist men inte minst möbler.

Redan märker man en vässenlig skillnad jämfört med för med en vecka sen, medan all inredning åker iväg, blir det en annan akustik i rummet, kort sagt det ekar.

Men nog om det, och jag avslutar detta inlägg med en cover på Maria McKee´s "Show me heaven", som på svenska heter "Sjunde himlen finns", sång står Ccilia Vennersten för. Orginalet hittar du nedan, döm själva vilken som är bäst, men vi börjar med covern.