Dom orden brukar jag säga till mina medmänniskor och vänner.

I grund och botten är vi människor ett socialt folk, med ett behov av att bli bekräftade och även finnas till hand för våra medmänniskor. Jag känner flera i min vänskapskrets som har/haft liv som mycket sällan gått spikrakt, det kan vara allt från problem inom familjen, mobbning eller kärleksbekymmer med pojk- eller flickvänner.

Jag har gjort klart för mina vänner att jag inte har den så kallade kompetens som krävs för att kunna hjälpa mina vilsna själar vidare i livet, men däremot finns det en sak som jag är bra på och det är att lyssna. Att bara sitta och lyssna på personen i fråga och ta del av hans eller hennes historia. Att bara finnas till och bry sig tror jag starkt på att det gör mycket, men sen önskar jag många gånger att jag hade bättre social kompetens, även om den inte är alltför bristfällig och räcker till i dom flesta lägen.

Jag har sagt det förrut och jag säger det igen till dom som kommer till mig och behöver stöd, "jag är ingen psykolog, kurator, relationsrådgivare eller nåt sådant, men jag är en bra lyssnare. Så kom gärna till mig och berätta din historia, jag kommer att finnas till, lyssna, bry mig och försöka förstå".

För liksom alla andra människor på denna planet så strävar jag efter att vara en medmänniska, även om man kanske har vissa fel och brister, men det är männskligt.