Vårmässan i Sundsvall, en mässa som aldrig intresserat mig men nu den senaste tiden har den varit en del i arbetet då en av stadslinjerna går förbi Nordichallen där den håller till årligen. Och rätt många människor har utnyttjat smidigheten, att ta bussen till mässan istället för att leta parkering som är svårt att få tag på just nu då halva ursprungliga parkeringsplatsen är en byggarbetsplats för vår nya bussdepå.

2012 var ett år som var bra ur ett musikperspektiv, då liveframträdandena var många under våren. Efter RIMs uppträdande på UKM och som extranummer till FFAs musiktävling "Sikta mot Stjärnorna", blev jag inbjuden att få vara med på ett hörn på vårmässan och stå för lite musikunderhållning. Många hörde säkert mitt spelande men det var ingen publikdragare precis.

Men det var en del dansuppträdanden också vid sidan om och det var en grupp på unga tjejer som stod för dansuppvisningen där medlemarna var i åldrarna ca 12-18 år.

Nu till rubriken, för när jag var klar med mina musiknummer flyttade jag på min live-utrustning från scenen till bakom scenen och bakom utställningsmontrarna, närmast Nodichallens väggar. Vad jag dock inte visste var att det fanns mer än bara tomma utrymmen bakom montrarna.

När jag efter ett tag skulle se efter min utrustning märkte jag att den hade kommit på villovägar och jag började naturligtvis leta. Sen märkte jag att jag hade kanske gått lite för långt när jag plötsligt såg dom unga dansarna stå och byta om en bit bort bakom ett hörn. Mobilen gick varm den dagen, många ville veta om jag var redo att köra fler uppträdanden eller om jag skulle göra det överhuvudtaget. 

Men jag märkte såklart mitt misstag och skulle gå därifrån. Då blev jag stoppad av vem som var dansarnas ledare, någon eller några måste ha märkt att jag gick omkring där och sagt till ledaren. 

Ledaren undrade vad jag gjorde där och jag fick förklara mig, och det första jag blev ombedd att göra var att visa att jag inte hade knäppt några bilder med kameran på mobilen som jag hade i handen. 

"Javisst kan jag göra det" sade jag och öppnade albumet, min dåvarande mobiltelefon var helt ny och jag hade inte hunnit knäppa så många bilder, och verkligen inte stått och tjuvknäppt där bakom. 

Efter ett tag fick jag gå därifrån, och jag hittade min utrustning men jag hade aldrig kännt mig så felaktigt anklagad nångonsin, jag som är så snäll. Och jag skulle aldrig i hela världen syssla med pedofili.

Men trots fadäsen där bakom montrarna så hade jag kul på mässan, och att få vara en del av besökarnas upplevelse i Nordichallen. Men vad dom unga dansarna hade för upplevelser av den dagen, ja det låter jag vara osagt.