Maj är här och inte är det långt till semester för många, men för mig innebär det hopp om en toppensommar med jobb men också lite ledigt. Den närmaste tiden har inte mycket hänt men man har känt sig lite som en medmänniska då och då. Senast jag fick känna mig som en sådan var för drygt en månad sedan.

Jag hade nyss startat från ändhållplatsen på linje 1A på Alnö på väg mot Sundsvalls centrum. Några hållplatser bort ligger Vi Centrum med bland annat affärer och skola. I alla fall när jag anlände dit så stod det mest skolungdomar på hållplatsen i Vi Centrum som var på väg hem efter sin skoldag, jag stannade och lastade ombord alla ungdomarna och allt var precis som vanligt.

När den sista hade gått ombord, trodde jag, stängde jag dörren, men halvvägs till att vara helt stängd såg jag en liten tjej i 10-årsåldern stå kvar i närheten av min buss. Jag öppnade dörren igen så fort jag såg henne. Det första jag såg på henne var att hon var väldigt ledsen och grät. "Vill du åka med?" var det första som jag lyckades kläcka ur mig. ""Jag har tappat bort mitt busskort" svarade hon gråtande. På bråkdelen av en sekund förstod jag att jag minsann inte bara kunde lämna henne. "Kom in" svarade jag med min absolut snällaste röst, "det är ingen fara, det ordnar sig".

Hon gick direkt in och satte sig strax bakom mig, och under resans gång funderade jag på hur jag skulle lösa situationen när vi väl var framme i stan, om hon kanske hade nån anslutningsbuss. Hon var nästan helt tyst under resan och höll på med sin mobil.

Väl framme på Navet så rullade jag långsammt till stället där avstigning sker för 1A. Där såg jag en man med ett gitarrfodral i näven, men det var inget som jag lade så stor uppmärksamhet på.

Jag tryckte på dörrknapparna och dörrarna öppnades och jag fäste min blick i backspegeln. Sekunden senare ser jag mannen med gitarrfodralet stå vid framdörren och jag öppnar den i tron om att det var en kund som ville fråga nåt, det visade sig att det var flickans far.

"Jättestort tack för att du lät min dotter följa med din buss" sade han med ögon som inte gick att ta miste på. "Det var det minsta jag kunde göra för henne" sade jag med ett stolt leende. 

Han växlade några ord med mig innan dom gick vidare nöjda och glada och kvar satt jag och började rulla vidare mot nästa tur, vetandes om att jag gjort mer än rätt för mig. Insatsen som medmännsiska var ett faktum. 

I söndags var det inte många som kunde missa att en viss person var med i tidningen, känt sedan tidigare är att jag både Sundsvalls yngsta och längsta busschaufför. Tack vare min mor så fick Sundsvalls Tidning ett bra tips, och för ett par veckor sedan blev jag intervjuad av en reporter och fotograf. Och så i söndags blev jag en lokal kändis ombord på bussen.

Läs artikeln här:

http://st.nu/familj/1.5842124-rekordman-tar-plats-bakom-ratten

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Trots att det har gått snart tre veckor sedan semestern 2015 tog slut så kan jag fortfarande inte sluta tänka, wow jag har haft semester utan att förlora pengar på det eller gå med ångset. Och då menar jag att under dom år jag har varit yrkesver...

...en drygt 20 år gammal röd tvättkorg i plast, och första möbeln att äntra nya stället blev en soffa!     Under en veckas tid har det möblerats, installerats, borrats, skruvats, spikats och provkört i det som nu är "nya RIMs musikaliska verks...

Då är snart nedräkningen nere på noll och redan imorgon kommer jag att för första gången att gå husesyn på nya adressen. Just nu finns inte mycket kvar, allt som gått att packa i flyttkartonger är numera i ett förråd på nya stället (32 stycken blev d...

Från och med 1 juni gör Buss-Robban comeback på landsbygden, BR har fått förtroende att framöver köra i Njurunda igen. Det var i början på januari man omorganiserade trafiken och slog ihop Timrå norr om Sundsvall med Njurunda söder om stan och därmed...

Ytterligare ett steg har nu tagits i detta projekt som jag valt att kalla för "Flytt 2015", nu är det klart med vilka om fått i uppdrag att ansvara för flytthjälp och flyttstädning. Till dom uppdragen har jag anlitat TSC (Teckenspråkcentrum) för fl...